Ingen har väl undgått Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs skryt om hur bra svensk ekonomi är jämfört med andra länder.
Senast slog man sig för bröstet när regeringen möttes på Harpsund.
"Sverige möter ökad oro från en stark position", utropade rubriken på två stapeldiagram som finansministern visade för journalisterna.
Av diagrammet framgick att de svenska offentliga finanserna kommer att vara bland de bästa i OECD 2011, bara några få länder ligger bättre till.
Det är naturligtvis utmärkt att statsfinanserna är under kontroll och att inte det goda utgångsläget från s-regeringens tid förslösats.
Men budgetläget säger inte hela sanningen om Sveriges ekonomi.
Ekonomi handlar ju inte bara, eller ens i första hand, om finansiellt sparande och skuldsättning.
Ett lands ekonomi måste i första hand bedömas efter dess förmåga att bereda landets innevånare sysselsättning och växande inkomster.
Och på den punkten är Sverige inte längre ett föredöme.
I Anders Borgs nya prognoser sjunker inte längre arbetslösheten, den växer. Fortfarande 2013 väntas arbetslösheten ligga kvar på dagens nivå, strax under 8 procent.
Det är skillnad mot hur det var förr. Under lång tid hörde Sverige till de absolut bästa i OECD när det gällde kampen mot arbetslösheten, men så är det alltså inte längre.
En rad länder kommer, enligt OECD, att han en lägre arbetslöshet än Sverige i år och nästa år. Det gäller t. ex. Holland, Danmark, Tyskland, Norge, Schweiz, Tjeckien och Österrike.
Sverige placerar sig i samma grupp som Belgien, Slovenien och Finland, (för jämförbarhetens skull använder jag OECD:s majsiffror, de som finansdepartementet själv använder - idag har alla länder tvingats skriva ned sina prognoser, Sverige kanske mer än många andra).
Anders Borgs taktik har varit att skylla på omvärlden när ekonomin backar och själv ta åt sig äran när det går bra.
"Sverige är Europas tigerekonomi", förkunnade han i januari och spådde hög tillväxt.
Sju månader senare har tillväxtprognosen rasat med två tredjedelar, arbetslösheten som skulle minska ner till 80-talsnivåer, ökar igen och statsfinanserna visar inte längre överskott.
Den snabba scenförändringen visar att alliansregeringens politik inte på något sätt förändrat ekonomins funktionssätt till det bättre.
Sverige är ett litet land som hänger och dinglar i svansen på världskonjunkturen med en finansminister som är konjunkturmeteorolog i stället för att föra en aktiv ekonomisk politik.
När Konjunkturinstitutet kritiserar honom för att stimulera för lite - och därmed öka arbetslösheten - svarar han att han väljer långsiktig stabilitet före kortsiktig.
Men fler arbetslösa idag betyder att fler slås ut från arbetsmarknaden också på längre sikt.
Vad Anders Borg gör är att han väljer budgetsaldot före jobben och de arbetslösa.
Det är fel både på lång och på kort sikt.