I turbofart mot kraschen
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Investerare köper och säljer samma värdepapper flera gånger under loppet av en minut. En långsiktig position är att äga en och samma aktie i två timmar...
Låter det galet, otroligt, overkligt? Javisst. Men det är inget påhitt. Denna absurda kortsiktiga spekulation är en realitet på världens börser och påverkar oss alla.
Marknaden för höghastighetshandel (high frequency trade på engelska) har vuxit kraftigt de senaste tio åren och omfattar numera mångmiljardbelopp varje dag.
Även om bara några få procent av finansmarknadens aktörer sysslar med denna handel står de för hela tre fjärdedelar av omsättningen på New York-börsen. Europa ligger efter, men inte mycket.
Blixtaffärerna utförs av kraftfulla datorer förprogrammerade att reagera på vissa inslag på marknaden. Det kan vara pyttesmå prisskillnader mellan priset på ett och samma värdepapper på olika marknader eller vid olika tidpunkter.
Börserna älskar förstås höghastighetshandeln, den ökar deras omsättning och vinst. Men hur bra är det för jobb och företag att bolag byter ägare varannan sekund?
Datorerna sätter igång köp- och säljvågor som drar genom marknaderna som tsunamis.
6 maj i år på eftermiddagen rasade New York-börsen plötsligt utan synbar anledning med hela 7 procent.Värden för 1000 miljarder dollar utplånades. Några få minuter senare vände börsen och återtog hela raset.
Blixtkraschen satte marknadsövervakarnas ögon på denna extrema verksamhet. Nu utreds vad som hände och om och hur höghastighetshandeln kan regleras.
Turbohandelns aktörer försvarar sig med att de jämnar ut prisskillnader och ökar likviditeten på marknaden.
Men den väsentliga frågan är förstås: Vad är den djupare nyttan och meningen med sådan verksamhet?
Höghastighetshandeln är egentligen bara det senaste och mest extrema i en lång rad exempel som förstärker bilden av finansmarknaderna som gigantiska kasinon.
Om fokus ligger på sekundkorta äganden av aktier och värdepapper - hur långt är vi då inte från börsernas ursprungliga syfte, att förse företag med riskkapital?
Reformering av finansmarknaderna pågår - bl a har EU-kommissionen lagt förslag om ökad insyn kring handeln med riskfyllda instrument. Men det går väldigt långsamt och man är kolossalt försiktig.
Höghastighetshandeln stärker argumenten för det som även etablerade aktörer numera talar om - att en liten avgift tas ut på varje finansiell transaktion för att bromsa snurren på kasinot.
Men till genomförande är steget mycket långt och det behövs egentligen mer. Det är den tilltagande kortsiktigheten som i grunden borde ifrågasättas.
Finansbolagens motargument är att regleringar gör marknaderna mindre effektiva. Jo, men hur effektiv är höghastighetshandeln och den kortsiktiga spekulationen?
Finanskrisen borde ha gett tillräckligt svar på den frågan.