En viking i tovigt skägg och hornprydd hjälm stirrar mot oss från framsidan av brittiska tidningen Economists första februarinummer.
Rubriken lyder: "Nästa supermodell - varför världen borde titta på de nordiska länderna."
Nordens kombination av hög välfärd och stabila ekonomier borde bli ett föredöme för både USA och södra Europa menar tidningen och ägnar en särskild bilaga åt den nordiska modellen.
Sverige hyllas bl a för att vi minskat de offentliga utgifterna och på ett pragmatiskt sätt låter privata företag driva sjukhus och skolor.
Berömmet har naturligtvis fångats upp av borgerliga ledarsidor.
"Sverige har anledning att vara stolt", skriver t ex Norrköpings Tidningar.
"Sverige har gjort en remarkabel resa från 70- och 80-talets utsvävningar till dagens moderna föregångsland. De ständiga klagovisorna om det bedrövliga tillståndet i Sverige klingar faktiskt falskt", hävdar Expressen.
Att en internationellt erkänd tidskrift skriver väl om Sverige är förstås positivt. PR-effekten av bilagan hade kostat många miljoner att köpa i annonsform.
Men det finns också anledning att syna berömmet närmare i sömmarna. Vad är det egentligen Economist hyllar?
Ja, bland annat bantningen av välfärden. De offentliga utgifternas andel av BNP har minskat med 18 procentenheter på tjugo år, skriver tidningen och menar det som något positivt.
Men vad innebär det i praktiken?
Den bantning av offentliga utgifter som Economist prisar ser många svenskar nu konsekvenserna av i en allt sämre fungerande och krympande välfärd.
Överbeläggningar på sjukhus, vårdskandaler i äldreomsorgen och ökande inkomstklyftor är bara några av signalerna på att allt inte står rätt till.
Och när Economist hyllar skolpengen för att den öppnat möjligheten för många att välja skola sägs inte ett ord om de försämrade skolresultaten eller om de ökande kunskapsklyftorna mellan de bästa och de sämsta eleverna.
Economists beröm kommer vid en för regeringen tacksam tidpunkt.
Sprickorna i Borg-Reinfeldts modell gapar allt större. Att då få sola sig i utländskt beröm och kunna avfärda inhemsk kritik är förstås välkommet.
Economist skriver på ett ställe: "Staten är populär, inte för att den är stor utan för att den fungerar."
I detta har tidningen helt rätt, men tycks ändå inte förstå sambanden. Economist (och Borg-Reinfeldt) vill få oss att tro att det går att samtidigt få både bra välfärd och låga skatter.
I själva verket bygger den nordiska modellen på att välfärden finansieras med en relativt hög skattenivå. Vilket inte gör den mindre konkurrenskraftig.
Tvärtom. Rader av studier visar att den nordiska välfärdsmodellen skapar bättre fungerande och effektivare samhällen än en kapitalistisk marknadsmodell.
Den nordiska modellen är väl värd att hyllas.
Men det gäller originalet, inte Economists och Reinfeldts lågpriskopia.