"Allvarligt är att olika partiledningar under de snart sex åren i opposition skapat en närmast total förvirring om vilket slags skattepolitik socialdemokratin vill föra."
En rejäl salva från den tidigare finansministern Kjell-Olof Feldt i boken "En kritisk betraktelse".
Inte direkt oförtjänt heller. I flera år har Socialdemokraterna hummat om skatterna. Nu pågår en utredning med planerat offentliggörande i december.
Skatterna ligger naturligtvis en gammal finansminister varmt om hjärtat. Inte bara för att de påverkar ekonomin utan för att de är helt avgörande för finansieringen av välfärden.
Skatter och välfärd hör ihop. Vi betalar ju inte skatter som tribut till sheriffen av Nottinghams luxuösa leverne utan till en väl fungerande välfärd och en effektiv myndighetsservice.
Författaren och debattören Carl Hamilton uttrycker det så här i boken "S-koden":
"Skatterna ska vara så höga eller låga att den överväldigande majoriteten av skattebetalare drar slutsatsen att vi får mer tillbaka än vad vi betalar."
Nyckelfrasen är " få tillbaka", Vi betalar för ett tryggare, rättvisare och bättre fungerande samhälle, något som gynnar alla medborgare.
Därför är det absurt med politiska debatter som inte kopplar ihop välfärdsambition och skatteuttag.
Även framstående socialdemokratiska företrädare faller ibland i fällan och diskuterar skatteuttag som ett fristående fenomen.
Valet för medborgarna är inte låga eller höga skatter utan låg eller hög ambitionsnivå i välfärden. Därav följer sedan nivån på skatteuttaget.
Kjell-Olof Feldt är bekymrad över den bristande viljan inom socialdemokratin att diskutera välfärdsstatens framtida problem. Ingen vågar tala om höjt skatteuttag, konstaterar han.
"Det är socialdemokratin som borde känna det största ansvaret och ha den största lusten att förhindra en kris för välfärdspolitiken."
Några tydliga egna ställningstaganden om skatterna gör dock Feldt tyvärr inte i sin bok.
Intressant är dock att han vill montera ned dagens storbanker till mindre enheter som därefter får klara sig själva på marknaden.
Anledningen till att det inte idag skulle gå att samla en majoritet bakom skattehöjningar är, enligt Carl Hamilton, att välfärdssektorn är för dålig, levererar för lite och för dålig trygghet. Dessutom är försäkringarna söndertrasade.
Hamilton menar att först måste kvaliteten förbättras - han talar t o m om praktisera "social ingenjörskonst", ett uttryck som länge varit närmast ett skällsord i debatten - därefter kan väl motiverade skattehöjningar få gehör hos medborgarna.
Problemet är förstås att den första fasen i strategin också kostar pengar, och varifrån tas dessa?
Socialdemokraterna måste framför allt våga prata öppet om välfärden och skatterna.
Förklaras bara sammanhangen går det att samla en bred opinion bakom en socialdemokratisk välfärdsmodell och dess skatter.