Socialdemokraterna måste göra upp med sitt förflutna för att kunna gå vidare.
Det hävdar P O Edin, Leif Hägg och Bertil Jonsson i "Så tänkte vi på LO" en av många nyutgivna böcker som diskuterar socialdemokratisk politik.
Allvarliga misstag gjordes på 1980- och 1990-talen, menar författarna. Partiets syn på den fulla sysselsättningen, inflationsbekämpningen och privatiseringar måste därför redas ut.
Är det en bra ide? Nja, jag tycker inte det. Inte om man med det menar att gå tillbaka och gräva i gamla konflikthögar.
Däremot måste partiet självklart gå till botten med hur grundläggande socialdemokratiska värderingar idag ska omsättas i en politik som är relevant för dagens och morgondagens samhällsproblem.
Och inte bara välja väg utan också motivera varför dessa val gjorts. En förändrad omvärld kan kräva nya metoder, även om grundvärderingar och mål är desamma. Mycket som en äldre generation socialdemokrater uppfattar som självklarheter måste förklaras och försvaras för nya generationer.
Ett intressant förslag i boken är att åter genomföra en Låginkomstutredning, 40 år efter den granskning som öppnade våra ögon för klassklyftorna i det moderna Sverige. Författarna föreslår också en analys av vilka mekanismer som skapar jämlikhet respektive ojämlikhet i ett samhälle.
Tyngdpunkten i bokens framtidsperspektiv ligger dock i förslagen om jobben. Det var ju när Socialdemokraterna använde slagordet full sysselsättning, men samtidigt inte tog 6-7 procents arbetslöshet riktigt på allvar som förtroendet för partiet eroderade.
Fortfarande känns inte den socialdemokratiska jobbpolitiken helgjuten.
LO-författarna tror, precis som Carl Hamilton i boken "S-koden" att full sysselsättning är möjlig om arbetsmarknadspolitik och ekonomisk politik ställs in på det.
I boken "En kritisk betraktelse" är förre finansministern Kjell-Olof Feldt däremot mer skeptisk. Han ställer frågan: "Hur full kan den fulla sysselsättningen vara?" och tycks ifrågasätta ett sysselsättningsmål som innebär att ingen som vill och kan arbeta går arbetslös.
För att klara det målet behövs, enligt LO-författarna, bl a en ekonomisk politik som skapar hög och stabil efterfrågan och trygga socialförsäkringar som fungerar enligt inkomstbortfallsprincipen.
Hur vi förhåller oss till de som inte hittar jobb på den ordinarie arbetsmarknaden är knuten i den fulla sysselsättningens politik. Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring, men om man inte kan få ett vanligt jobb inom rimlig tid måste det finnas annan sysselsättning att erbjuda.
Både LO-författarna och Hamilton menar att subventionerade samhällsarbeten är lösningen för de som står allra längst bort från arbetsmarknaden.
"Vi har ett tydligt gemensamt ansvar för att alla människor får en möjlighet att delta i arbetslivet", slår LO-författarna fast.