Många spår att skatterna kommer att bli Socialdemokraternas största politiska problem.
Och visst kommer det att krävas en del jobb för att demaskera alliansens skattesänkardemagogi.
Men samtidigt är Socialdemokraternas linje klar och begriplig: Skatter behövs för en bred och väl fungerande välfärd.
På lite längre sikt tror jag dock att en annan fråga kan bli betydligt svårare att hantera, nämligen Socialdemokratins förhållande till vinsten.
Problemet är att partiet inte riktigt tycks veta vad det vill.
Fortfarande lever en stark antikapitalistisk ådra bland medlemmarna. Idag märks den tydligast i debatten om välfärdstjänsterna.
Ska det gå att göra vinst på sjukvård eller skola? Rätt många partimedlemmar säger nej till det. Andra tycker vinst är okej om verksamheten lever upp till kvalitetskraven.
Oklarheten om Socialdemokraternas hållning reser frågor om partiets verklighetsuppfattning.
Väljarna undrar förstås hur vinst kan accepteras i industrin medan samma vinst i äldreomsorgen är ful. Nej till vinst i välfärdssektorn skulle skapa en rad konstiga gränsdragningsproblem.
Varför är det OK med vinst på tillverkning av läkemedel mot en sjukdom, men inte på behandling av samma sjukdom? Varför accepteras vinst på medicinteknik men inte på omvårdnad?
Samhällets roll är att formulera villkoren för välfärdsproduktionen (t ex om fördelningen ska ske efter behov eller plånbok), ställa kvalitetskrav och bestämma i vilken ägarform det ska ske (egen regi eller entreprenad).
Vid bedömningen av en privat entreprenad är det inte vinstens storlek som bör vara avgörande utan hur väl kvalitetskraven uppfylls. Och samma krav ska naturligtvis gälla såväl offentliga som privata utförare.
Vid tankesmedjan Policy Networks seminarium i Oslo i maj medverkade den brittiske ekonomiske debattören Will Hutton. Han kritiserade i ett inlägg vänsterns oförmåga att formulera en nyanserad hållning till kapitalismen.
Hutton menar att vänstern måste lära sig göra skillnad på god och dålig kapitalism. I den goda kapitalismen utmanas etablerade företag och affärsmönster av entreprenörer som introducerar nya produktionsformer och pressar priserna. I bästa fall engageras många människor i verksamheten och blir delaktiga i lönsam produktion av något som efterfrågas.
Hutton menar att människor i allmänhet accepterar att den som gör en extra arbetsinsats också belönas.
Men - och det är det viktiga - belöningen måste stå i rimlig proportion till arbetsinsatsen. Den ska inte bero på tur eller konjunkturer.
Att med några knapptryckningar köpa och sälja aktier är inte grund för miljonbonusar. Lika självklart ska det inte gå att göra miljonvinster på uppköp av offentliga tillgångar.
Den som däremot bygger upp en bra service eller produktion har naturligtvis också rätt till skälig vinst.
Även om verksamheten skulle handla om sjukvård, skola eller äldreomsorg.