"För Moderaterna har skatterna ofta varit målet. Sänkt skatt har varit den röda tråden i deras politik i hundra år."
"För oss är skatterna ett medel, det medel som gör välfärdsstaten möjlig."
"Stabila trygghetssystem, bra skola och bra vård, på lika villkor för alla, sådant som vidgar människors frihet och deras livschanser."
Den här bilden av skillnaden mellan Moderaternas och Socialdemokraternas skattepolitik gav Leif Pagrotsky på Socialdemokraternas förtroenderåd nyligen.
Pagrotsky informerade också om den översyn av skatterna som påbörjats under hans ledning.
Och han preciserade sin syn på vilka skatteförändringar som är möjliga efter en kommande valseger.
"Vi kan inte trolla bort de åtta sista åren. Vi kan inte lägga politiska förslag som radikalt ändrar människors disponibelinkomster eller boendekostnader."
"Ett parti som drivs av att göra människors liv och vardag bättre kan inte slå undan benen för deras vardagsekonomi.!
Samtidigt underströk Pagrotsky att det kommer att behövas ökade skatteinkomster till stat och kommun. Den absolut grundläggande uppgiften för skattesystemet är ju att generera tillräckligt stora inkomster för att finansiera välfärden.
Men det behöver inte per automatik betyda höjda skattesatser, hävdade Leif Pagrotsky.
3 procents tillväxt skulle kunna generera offentliga skatteinkomster på 150-200 miljarder kronor om året till stärkt välfärd. Och detta med oförändrad skattekvot.
Det låter nästan för bra för att vara sant. Och frågan är om kalkylen verkligen håller.
För även om inkomsterna till stat och kommun stiger med växande produktion av varor och tjänster så ökar ju också de offentliga utgifterna. Stats- och kommunalanställda ska ha samma löneökningar som alla andra, ersättningar och förmåner ska räknas upp.
Ekonomen Lars Ingelstam har länge i debatten framhållit att tillväxt inte automatiskt innebär mer pengar till välfärdsreformer. Han hävdar att Pagrotskys beräkning helt enkelt är felaktig.
"Enbart ökad tillväxt är ingen lösning. Det är istället skattekvoten - skatterna som andel av BNP - som till största delen bestämmer hur mycket vi kan satsa på välfärden."
Vill vi ha mer välfärd får vi alltså räkna med att betala mer i skatt, enligt Lars Ingelstam
(Detta behöver dock inte vara något oöverstigligt problem. När inkomsterna ökar kan vi ju använda en del av den ökningen till skattefinansierad välfärd.)
Lars Ingelstam invändningar låter inte alls orimliga. Därför är det nödvändigt att den socialdemokratiska skatteöversynen går till botten med frågan om välfärdens finansiering och klargör hur de ekonomiska sambanden ser ut.
Att tillväxten skulle göra att vi slipper höja skatten om vi vill förbättra välfärden är oerhört intressant om det är sant.
Men Socialdemokraterna kan inte gå ut till väljarna med besked som skapar förväntningar som sedan inte kan uppfyllas.