Franskt näringsliv är mycket mer än vin, ostar och turism. Det är diversifierat och högteknologiskt.
Åk ut till den futuristiska kontorsstaden La Défence, där huvudkontoren finns. Den jättelika bågen som syns över hela Paris är uppkallad efter den socialistiske presidenten François Mitterand (1981-1995).
Frankrike är också ett väl utvecklat välfärdssamhälle, med Europas kanske bästa och mest tillgängliga sjukvård, bra skolor för de flesta och utmärkt kollektivtrafik.
Vad är det då som är fel med Frankrike? Ja, statsfinanserna är inte i bästa skick, mer av slentrian än av nödvändighet förefaller det. Eftersom fransmännen redan har bland Europas högsta skatter (högre än i Sverige), gäller det i första hand att försöka få ut mer av skattepengarna.
Det finns områden att spara på, t ex den övertunga statliga byråkratin och försvaret. Den sociala budgeten belastas bland annat av låg pensionsålder i förhållande till den höga medellivslängden.
Fransmännen tar välfärden för given, och avskyr diktat från EU och Tyskland. Men fransmän är inte mer nationalistiska än tyskar, och absolut inte mer rasistiska än andra européer, trots framgången för främlingsfientliga Nationella fronten (FN) i presidentvalets första omgång.
Marine Le Pen fångar skickligt upp fransmän som känner sig överkörda av utvecklingen.
Den pragmatiske socialisten François Hollande, som leder stort över den sittande presidenten Nicolas Sarkozy inför den andra avgörande presidentvalsomgången den 6 maj, har goda utsikter att ena den splittrade nationen. Hollande utesluter inte besparingar, men vill också se offentliga satsningar.
Han lovar att stödja EU:s finanspakt, men kräver tillägg som främjar tillväxten. Något som är bra för hela Europa, inklusive Sverige.
En fransk regering bestående av vad man kallar "Jacques Delors barn" (Socialisternas partisekreterare Martine Aubry som troligen blir Hollandes premiärminister är rentav dotter till den legendariske EU-chefen) kan också väntas föra en mindre stormaktschauvinistisk EU-politik än vad Sarkozy och hans regering gjort, och i större utsträckning stödja EU:s institutioner. Det är också bra för Sverige.
En seger för Hollande kan också bli den vitamininjektion som den europeiska socialdemokratin behöver för att rycka upp sig. Socialdemokraterna måste visa att det går att skapa tillväxt utan att offra välfärden, inte tävla med högern om att montera ner den.