Akademiska ekonomers genomgång av forskning inom sitt område är normalt ingen kioskvältare.
Men när Studieförbundet Näringsliv och samhälle (SNS) för en tid sedan gav ut antologin "Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?" var det som att kasta in en handgranat i seminarierummet.
SNS forskningschef avgick sedan hon försetts med munkavle av ledningen. SNS chef tvingades avgå när det blev känt att han försökt strypa debatten. Svenskt näringsliv protesterade vilt.
Vad var det då som var så förgripligt i rapporten?
Jo, forskarnas slutsats: Att de inte hittat något vetenskapligt belägg för att konkurrens (läs privatiseringar) skulle ha förbättrat välfärden.
Värre än så var det inte.
Men det var tillräckligt för att näringslivet och dess lobbyorganisationer skulle gå i taket.
Privatisering har ju varit en grundsten i den nyliberala ideologin. Sakliga argument för att genomföra utförsäljningar har inte behövts.
Det har varit en Sanning med stort S att det privat drivna alltid är bättre än det gemensamt organiserade.
Nu ifrågasattes plötsligt den föreställningen av några forskare - vilken oerhörd fräckhet!
Våldsamheten i reaktionen vittnar om en skrämmande ideologisk fundamentalism hos nyliberalerna på högerkanten.
Det mest sorgliga är att sådana kretsar länge varit tongivande och påverkat utvecklingen i kommuner och landsting.
De privata entreprenörerna inom välfärden är fortfarande inte stora, men har vuxit kraftigt på senare år.
Att utvärdera effekterna av olika driftsformer är knepigt och kommer att ta tid.
Låt oss emellertid hoppas att SNS-rapporten har det goda med sig att politiker på alla plan börjar tänka själva om hur de bäst ska organisera sina verksamheter.
För det är inte givet att det måste se likadant ut överallt. Vissa saker lämpar sig bättre i en form, andra i en annan.
En rad skandaler inom äldreomsorgen - nu senast Carema Care - visar att det privata ingalunda är någon garanti för vare sig hög kvalitet eller god ekonomi.
Därmed inte sagt att det motsatta gäller, att det alltid är bättre i egen regi. Länge befann sig kvalitet och kostnadseffektivitet i kläm också i den offentliga sektorn, vilket säkert också bidrog till privatiseringsvågen.
Politiker måste bry sig mer om innehållet i verksamheten, oavsett om den sker i egen regi eller läggs ut på entreprenad.
Man kan inte friskriva sig från sitt ansvar vare sig genom att låta en privat entreprenör ta över eller genom att bara låta allt vara vid det gamla vanliga.
Verksamheter måste kontinuerligt granskas och följas upp.
De förtroendevalda beslutsfattarna måste ha tillräckligt med kunskap för att handla upp, om det bedöms vara det bästa alternativet, men också hela tiden kritiskt genomlysa den egna verksamheten.
Det självklara målet är ju att brukarna alltid ska få bästa service till lägsta kostnad.