Håll riskkapitalisterna kort
Vårt gemensamt ägda kapital måste i handling ta ett större ansvar för industrin.
"För AP-fonder, pensionsfonder och aktiefonder borde det gå att likställa frågan om vem som borde äga Munters med frågor som fackliga rättigheter, vd-bonusar och miljöansvar", menar Sophie Nachemson-Ekwall, forskare och ekonomijournalist, i en kritisk krönika i Dagens Industri.
Foto: FREDRIK PERSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Den senaste tiden har Munters stått i centrum för ekonomijournalisternas intresse.
Anledningen är att styrelsen fått flera erbjudanden att sälja företaget. Först ut på plan var industrikoncernen Alfa Laval som såg stora samordningsfördelar i en affär.
Men köpet gick i stöpet.
Ett konkurerande bolag la ett högre bud och efter en budstrid ansåg Alfa Laval att priset pressats upp för högt och drog sig ur.
Det intressanta i sammanhanget är att den konkurrerande budgivaren inte alls var en industriell aktör utan ett finansiellt företag, riskkapitalbolaget Nordic Capital.
Nordic Capital lever på att "förädla" företag, d v s äga dem några få år och sedan sälja dem vidare med vinst.
För Nordic Capital är ägandet i Munters bara en kort parentes. Det är inte första gången som ett industriföretag på det här sättet snuvas av riskkapitalbolag.
Är det något fel med att en viss sorts investerare bjuder över en annan? I och för sig inte. Det råder fri prisbildning på marknaden.
Men det finns två skäl att diskutera affären.
Det ena är att olika spekulanter i nuläget inte konkurrerar på lika villkor. En lucka i skattereglerna gör det möjligt för riskkapitalbolagen att skattetrixa i samband med företagsköp. Därför kan de helt enkelt betala mer för bolag än ett svenskt industriföretag kan göra.
Luckan i lagen är uppmärksammad och kommer antagligen att täppas till.
Det andra problemet är allvarligare och betydligt svårare att hantera. De flesta förståsigpåare tycks vara överens om att det hade varit bättre för Munters med industrikoncernen Alfa Laval som ägare än Nordic Capital.
Varför lät då styrelsen riskkapitalisterna ta över?
De tittade för kortsiktigt på affären. Köpeskillingen blev viktigare än företagets framtida utveckling.
I en kritisk krönika i Dagens Industri skriver Sophie Nachemson-Ekwall att budstriden om Munters är ett exempel på en svensk ägarmodell som kapitulerat.
"För AP-fonder, pensionsfonder och aktiefonder borde det gå att likställa frågan om vem som borde äga Munters med frågor som fackliga rättigheter, vd-bonusar och miljöansvar", menar hon.
Precis. Men det är lättare sagt än gjort.
För våra pensionsfonder och aktiefonder sitter inte bara som aktieägare i Munters och andra bolag som riskerar att bli uppköpta.
Många av dem har också satsat pengar i riskkapitalbolagens investeringsfonder och har därför intresse av snabb och hög avkastning. Därmed göder de kortsiktigheten dubbelt upp.
Ska riskkapitalbolagens köp-och-sälj hållas kort och långsiktiga satsningar gynnas räcker det inte med att bara prata om industrin betydelse.
Vårt gemensamt ägda kapital måste också i handling ta ett större ansvar för industrin.