Glöm inte bort de långtidssjuka!

Kjell Rautio, LO:s välfärdsutredare, skriver regelbundet på sidan 2 i NSD.

Kjell Rautio, LO:s välfärdsutredare, skriver regelbundet på sidan 2 i NSD.

Foto: Hans Sternlund

Politik2018-03-13 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

År 2009 konstaterade alliansregeringens egen utredare att Sverige sannolikt har OECD-världens hårdaste kvalifikationsregler för sjukersättning (förtidspension). Lagstiftningen är en del av det välfärdspolitiska systemskifte som alliansen gjorde 2008. Sedan dess har inga större förändringar skett.

Det är alltså i praktiken samma hårda lagstiftning som gäller än idag.

Den S-ledda regeringen gav i september 2015 Försäkringskassan (FK) ett siffersatt mål rörande sjukersättningen på 18 000 nybeviljanden/år. Detta mål har underskridits med råge av FK.

Förra året beviljades endast 5 700 personer sjukersättning. År 2014 fick 53 procent av dem som ansökte om sjukersättning avslag på sin ansökan. Idag ligger den siffran på ca 80 procent.

Nybeviljandet av sjukersättning har alltså minskat kraftigt, framför allt från och med den andra halvan av 2015.

Detta har skett utan lagändringar eller förändrad rättspraxis. FK anser själv att den dramatiska minskningen främst förklaras av deras striktare tillämpning.

När dörren till sjukersättningen i princip är stängd är sjukpenning alternativet för den som har en långvarig sjukdom. Detta kan dock få negativa hälsoeffekter på sikt.

Många läkare som arbetar med stressrelaterad ohälsa har larmat om att deras patienter stressas av kraven på ständigt nya läkarintyg och snabb omställning som idag gäller för att få sjukpenning.

Beviljas du trots allt sjukersättning på heltid är den inte särskilt hög. Den varierar mellan garantiersättningen på 9 290 kr/mån och maxbeloppet på 18 399 kr/mån.

Många av dem med sjukersättning tvingas därför söka hjälp av anhöriga, frivilligorganisationer eller uppsöka kommunernas socialkontor. Frågan har en tydlig klass- och könsdimension. Det är arbetarkvinnorna som drabbas hårdast.

Det handlar alltså ytterst om jämlikhet.

LO har vid flera tillfällen lyft fram att det finns anledning att göra det lättare att få sjukersättning. LO har även krävt att ersättningsnivån ska höjas så att den ger trygghet för personer med fleråriga, men inte nödvändigtvis livslånga, sjukdomstillstånd.

Visst har nuvarande regering tagit en del steg i rätt riktning. Men fortfarande finns mycket kvar att göra. Två frågor blir därför hängande kvar i luften: Är det rimligt att Sverige ska ha OECD:s hårdaste krav för att få sjukersättning och att de som trots allt får sjukersättning sedan ska fattiggöras på det sätt som sker idag?