Gisslan hos marknaden
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
När landet gick med i EU 1973 var det fattigast i klubben. 30 år senare hade irländarna den högsta per capita-inkomsten i EU. Irland lockade utländska investerare med Europas lägsta bolagsskatter (12 procent) och såg till att bankväsendet fick expandera utan besvärande regleringar.
Den gröna ön blev ett kapitalistiskt paradis. Byggsektorn svällde över alla bräddar, och bostadsbubblan växte månad för månad.
Men den keltiska tigern löpte amok och kastade av irländarna i diket, där de nu får plockas upp av inte alltför entusiastiska skattebetalare i resten av EU, som just räddat ett fuskande Grekland och som ser framför sig nya kostsamma räddningsaktioner runt om i Europa där politikerna förlorat kontrollen över sina ekonomier.
Angela Merkel i Tyskland fräste något om att det var fel av den irländska regeringen att överta ansvaret för bankernas förluster, men fick snabbt backa för att inte sätta hela den europeiska ekonomin i gungning. Politikerna i Europa har blivit gisslan hos marknaden.
Det illa genomtänkta europrojektet har förvärrat irländarnas situation. Europa var inte moget för en gemensam valuta. De ekonomiska skillnaderna mellan länderna var helt enkelt för stora och rörligheten inom euroområdet för liten.
Irland tillhörde de länder som inte gick i takt med övriga Europa, och som hade behövt föra en stramare räntepolitik.
500 miljoner européer tvingas nu betala för politikernas luftiga visioner och marknadsvurm genom höjda skatter, sänkta minimilöner och minskad social trygghet. Först när krisen redan är över Europa, börjar EU skapa de regler och institutioner som hade behövt vara på plats från första början för att undvika de bakslag vi nu bevittnar.
Samtidigt har Lissabonfördraget under året flyttat ännu mer makt från EU-kommissionen, som varit ett skydd för de mindre staternas intressen, till Europeiska rådet, d v s regeringarna, där de stora länderna styr.
Tvingas även Portugal och Spanien söka skydd hos EU och IMF, kommer spridningseffekterna att drabba hela Europa och inte minst det starkt exportberoende Sverige.
Inom kort ska Sverige grundlagsfästa EU-medlemskapet och därmed även den i EU stadgefästa marknadsekonomin. Det vore inte fel att utnyttja det tillfället för en offentlig debatt om vad EU står för och vart Europa är på väg.