I helgen är det stortrav. Elitloppet på Solvalla lockar världseliten och vinnaren får minst tre miljoner kronor med sig i havrepåsen. Vid premiärloppet år 1952 var priset till ettan 30 000 kronor. Men räknar man med inflationen handlar det inte om så stor höjning.
Jag var nere på ett Elitlopp, det var 1998. USA-hästen Moni Maker vann. Man måste vara på plats tidigt för att få en bra position.
Men det var många timmars väntan. En rolig show, ok, men jag åker inte tillbaka till trängseln och stojet. Särskilt inte när man kan följa det hela på televisionen.
Den framgångsrike tränaren och kusken Åke Svanstedt vägrar att tala med den tevekanal som sänder trav. Det är segerintervjuer med alla vinnare, utom Åke. Eftersom Svanstedt vinner så ofta blir det konstigt.
Kan inte Hillary Clinton kallas in till stallbacken för att medla? Nog framstår konflikten som inte så lite löjlig.
När jag var ung var det bara några nördar som var intresserad av fåglar. Att dra på sig stövlar och regnjacka klockan fem på morgonen och sedan spana ute i skogen var ju fjärran från vad man tyckte var kul.
Nu läser jag nästan dagliga rapporter på Facebook från redaktör SH om fågelobservationer ute på skäret. Och redaktör JO noterade jublande att tornseglaren svept in över hans härad i södra Norrlands fagra kusttrakter:
"Helt plötsligt kom de, som en rote jetplan: Mina vänner tornseglarna. Och de manövrer de gjorde runt huset innan fjolårets hyresgäst dundrade in i hålet under takfoten på det gamla undantagshuset fick en Jas Gripen att verka vara något som bröderna Wright snickrat ihop av gamla lastpallar och silvertejp. Dessutom är tornseglarna utrustade med ett navigationssytem vi människor ännu inte lyckats åstadkomma. Häftigt!!!"
Finns det någon avhandling om sambandet mellan stigande ålder och intresse för fåglar? Hur kommer det sig att man stöter på gamla uvar när man kollar efter fåglar?
Är det någon som minns den tid då det inte var kris i vården?
Bilden av Norrland brukar vara dyster som en novemberkväll. Någon gubbe på spark, iklädd Helle Hansen-jacka, ofta orange, brukar klaga på för små bidrag och potthål i grusvägen.
Därför var det så kul att se inslaget i SVT från Kiruna tidigare i veckan. Den nya huvudnivån säkrar driften under flera årtionden.
"Beslutet togs mitt under Lehman Brothers krasch. Det var häftigt av vår styrelse att ta beslutet mitt under finanskrisen", sa LKAB:s vd Lars-Eric Aaro.
Om LKAB fegat ur och sagt "nu när det är kris så gäller det att strama åt" skulle situationen för Kiruna ha varit helt annorlunda. Både politiker och stora företag måste våga för att vinna något.
Och så ska ju hela staden flyttas. Det skapar unika möjligheter för de boende i staden. Och hela attityden till den nordliga delen av landet förändras när det flödar av optimism. Heja på, Kiruna, ni inspirerar hela Norrland!
Kannstöperierna inför valet pågår som bäst.
En del miljöpartister vill ha med Folkpartiet och regera tillsammans med Socialdemokraterna. Vänsterns Jonas Sjöstedt varnar för en sådan lösning och det är ju begripligt. V skulle ju hamna helt på sidan om S, MP och FP samverkar. Dessutom är det lätt att upptäcka sakpolitiska hinder, exempelvis medlemskap i Nato, kärnkraften och ett svenskt närmande till euron.
Det mesta talar för att det blir en kamp mellan de gamla blocken och att huvudfrågan blir om Stefan Löfven eller Fredrik Reinfeldt ska vara statsminister.
Miljöpartiets kongress inleddes i går i Aros Congress Center, ett stort mötestempel som får en att längta till ett litet Folkets hus ute på bystan.
Jag var med på en MP-kongress; det var på den tid urtvättade batiklinnen var vanligare än slips.
Bland det vassaste i svensk journalistik just nu: P3 Dokumentär som går utmärkt att lyssna till i mobiltelefonen. Avsnittet om de spiondömda i Enbomaffären var lysande.
Hoppas det blir en varm och fin helg på tröskeln till sommaren!