Politiker som inte sköter sina uppdrag ( eller sig själva ) har alltid varit heta nyheter. Det är inte så konstigt. Man får ett förtroendeuppdrag av väljarna. Sköter man inte sig själv och uppdraget så kan det sluta illa.
Det betyder ju inte att politiker är skurkar. Jo, några är förstås illojala eller tappar fotfästet. Senaste veckorna har medierna också rapporterat om ett antal ”fall”.
Vad som är sant och vad som är överdrift kan vara svårt att avgöra. Men visst bidrar det till politikerförakt - och i värsta fall förakt för politik - även om de som verkligen missköter sig är ganska få.
Själv har jag haft politiska uppdrag i närmare fyrtio år. När jag fick frågan från förre statsministern Ingvar Carlsson om att bli minister i hans regering så tackade jag ja och ringde min pappa för att berätta om vad som hänt och vad jag svarat. Hans kommentar (på Överkalixmål ): Men du hade ju redan ett bra jobb!
Alltså: Omedelbar nedtagning på jorden igen.
Till historien hör att Ingvar Carlsson naturligtvis bjöd in min pappa till Rosenbad. För en fika i tjänsterummet.
I Bryssel är det fortfarande gamla hierarkier och nygamla högerpolitiker som dominerar.
Det är fortfarande ”fint” att tjäna ännu mer pengar på sidouppdrag än på det politiska huvuduppdraget. Och det är status med titlar som i praktiken inte betyder något alls.
Men samtidigt fylls systemet på med nya generationer tjänstemän och politiker som faktiskt klarar att hålla sig kvar i verkligheten – och förändra den.
Om valdeltagandet ökar, om fler alldeles ”vanliga” människor formulerar kraven och röstar i EU-valen så kommer det att synas.
Den 26maj är det val till EU-parlamentet. Glöm inte det!