I bra deckare vet läsaren inte vem som är den onde. Du letar ledtrådar bara för att i slutet upptäcka att den du trodde var god egentligen är ond.
Men verkligheten överträffar deckaren, och Julian Assange, en gång hyllad som frihetens vän, verkar ha den rollen i historien om Wikileaks.
Det började så bra. Julian Assange och Wikileaks släppte hemliga dokument. Frihet och öppenhet ska gälla, sa Assange framför tv-kamerorna. Och alla applåderade. Ja, utom USA:s militär som självklart protesterade.
Medborgare har rätt att veta, sa Assange, och alla jublade. En modern hjälte, sa alla och nickade.
En nyhetssändning för några veckor sedan. Anhängare till Wikileaks stod utanför en rättegångssal och berättade om konspirationen. Att USA:s militär, svenskt rättsväsende och journalister planerat våldtäktsanklagelserna mot Assange för att tysta Wikileaks. De visar hemmagjorda skyltar med texter som "skjut inte budbäraren" och "Assange - en politisk fånge".
På internet twittrar Wikileaks frenetiskt om Sveriges Radio och Carl Bildt, som tydligen också deltar i denna världsomspännande plan. Allt är en konspiration! Det är beslutat att han ska lämnas till Sverige, men han fruktar att vi då kommer att överlämna honom till USA. Något som inte går, förklarar den ena juridiska experten efter den andre.
Men han är kvar i Storbritannien. Just nu är han på Ecuadors ambassad, där han också sökt asyl. Ecuador är väldigt kritiskt mot USA. Om de ger honom asyl är frågan hur Assange isåfall ska ta sig till själva landet, polis väntar nämligen utanför ambassaden på att gripa honom. I en diplomatsäck, är en teori. De får nämligen inte öppnas.
När Julian Assange ligger ihopkurad i den där säcken, inser han kanske att oavsett vem som är god eller ond, verkar han vara stollen i den här historien.