Har man valt rätt kandidat?
Jag tänker förstås på presidentvalet i Finland. Samlingspartiets Sauli Väinämö Niinistö, 63 år, vann stort i den första valomgången. Nu blir det en andra valomgång där Niinistö ställs mot De grönas kandidat Pekka Haavisto.
Det anmärkningsvärda i årets val var att både Socialdemokraterna (Paavo Lipponen) och Centerpartiet (Paavo Väyrynen) slogs ut i första valomgången. Vi har ju blivit vana vid att presidenten kommer från något av dessa partier.
Sedan i oktober 1981 har det varit presidenter från Socialdemokraterna. Doktor Mauno Koivisto, diplomaten Martti Ahtisaari och juristen Tarja Halonen. Centerpartisten Urho Kekkonen var president från 1956 till 1981 och är väl den person man i första hand förknippar med presidentämbetet.
Det kanske mest glädjande med första omgången av presidentvalet var att invandrarfientliga Sannfinländarna bara fick 9,4 procent av rösterna. Det hade varit en stor propagandaseger om partiledaren Timo Soini avancerat till andra omgången (som en gång Le Pen).
Men väl att märka: Sannfinländarna fick starkare stöd än Socialdemokraterna: Lipponen samlade bara 6,7 procent. Nu ska den förre socialdemokratiska statsministern sluta med politik och det är nog ett klokt beslut.
Jag ser på valresultatet från Lappland. Där vann Centerns Paavo Väyrynen överlägset: 43,3 procent mot 23,3 procent för Niinistö. Trots att Lipponen kommer från Lappland (Pello kommun) fick han bara stöd av 4,3 procent.
För De gröna är det givetvis en enorm framgång att deras kandidat avancerade till slutomgången. Få hade anat denna succé för Miljöpartiets systerparti.
En poäng i sammanhanget. Miljöpartiets förra språkrör Maria Wetterstrand är gift med Ville Niinistö som är brorson till Samlingspartiets kandidat, som med stor sannolikhet blir Republikens nästa president.
Detta om Finland.
Men de flesta väntar kanske att jag ska skriva om en helt annan politisk process. På onsdag är det primärval i Florida (18,8 miljoner invånare) och den gamle talmannen Newt Gingrich leder i opinionsundersökningarna.
Om han nomineras och sedan besegrar Obama får USA en gammal president, som fyller sjuttio under det första året i Vita huset. Reagan var bara några månader äldre då han tillträdde år 1981.
SSU:s kampanj mot gubbväldet har haft ett svagt internationellt genomslag.
Men ni kanske väntade att jag skulle säga något i en annan valfråga?
Okej då. Jag ska dock inte prata om personer, kandidater, ickekandidater, stadgar eller den snabba vägen, utan om journalisternas arbetsvillkor. Det stod en stor grupp utanför Sveavägen 68 och väntade på besked. Det var både reportrar och kamerafolk. Ibland snöade det, ibland regnade det, men skaran gav inte upp.
Det hövliga och naturliga hade varit att bjuda in alla, servera en kopp kaffe och en smörgås.
Att en skock väntar utanför på gatan är en scen som hämtad från en gammal amerikansk deckare. Men behandlingen av dem som satts att bevaka ett politiskt skeende avslöjar något om rörelsens mycket kluvna inställning till medier och journalister.
Karl-Gösta Bergström från Ryssbält är min favoritkommentator. Tidigare var han på SVT men är numera kommentator på Expressen. Han påpekade i en av sittningarna (det blev ju många) att det faktiskt inte skiljer så mycket mellan blocken och att en ny S-ledare kan leda till ett opinionsmässigt uppsving. Det var kloka ord.
Ibland kunde man ju tro att S låg strax efter Kristdemokraterna och hade framtiden bakom sig.
Men trots allt så är chansen relativt god att det blir ett maktskifte i nästa val. Bra att K-G påminde om det.
Läser just nu. Tjärhandlaren av Aksel Sandemose.
Serie jag följer. Boardwalk Empire i SVT.
Skrattar åt. Simma lugnt, Larry.
Lyssnar till. Grieg på Spotify.
Gläds åt. Kylan. Nu lägger sig isarna.
Hoppas på. 42,8 procent för S i majmätningen.
Ha en fin helg och kom ihåg isdubbarna.