Det började med att jag reagerade på att det var så mycket reklam i tv för fotfilar. Jag kanske rör mig i fel kretsar men ingen jag känner har talat om besvär med förhårdnader på fötterna. Och det är ju ingen skamligt som man gör allt för att dölja för omgivningen. Fotfilen dök upp i rutan varje kväll. Det fanns en variant som tog mer hud, typ det grova sandpapper man fick använda i träslöjden i början av ett projekt.
Jag började notera vad reklamen handlade om. Det var program i olika kanaler och på olika tider. Jag är medveten om att underlaget inte räcker för en doktorstitel, men ändå, här är den:
Hälsa och skönhet. Här har vi fotfilen, Stig Strands undergörande piller, plåster och annat. 88 inslag av totalt 264.
Livsmedel. Inte något från Ica eller Coop. Man kanske tänker att kunderna är ute och solar och inte ser på tv? 26 inslag.
Hotell och resor. 40 snuttar. Det är ju restider.
Försäkring och finans. De låg lågt. Bara tolv inslag.
Telefon och telecom. Ibland kryllar det av reklam. Firma B svarar på aggressiv reklam från firma A. Nu var det bara 16 reklaminslag.
Djur. Bara fyra. Hundmatsförsäljarna var tydligen hellediga. Åtminstone deras reklammakare.
Tvättmedel och rengöring. Sexton gånger förekom det, mest var det en firma som gör reklam för ett fläckborttagningsmedel.
Bil. Nä, det är inte säsong för det. Bara tolv gånger dundrade bilar in i rutan.
Spel. Konstigt nog, bara två budskap från den branschen. Andra tider på året kryllar det av tal om miljonpotter, bonuspoäng och skrapchanser.
Skor och kläder. Ingen säsong där heller. Bara fyra inslag.
Totalt var det 264 reklaminslag. 33 procent handlade om hälsa och skönhet. Bara 0,8 procent kan sorteras in under spel. 14 procent var inslag om hotell och resor. Om djur och djurmat handlade 1,4 procent av de undersökta inslagen.
Den där fotfilen dök upp oftast av alla produkter. Vem kunde ana det? Vad säger det hela om vårt samhälle när fotfilen dominerar bland de kommersiella budskapen? Med detta stänger jag reklamfönstret för i dag.
Många stora berättare kommer från Latinamerika. Nu kan vi foga ännu ett namn till listan: Juan Gabriel Vásquez. Hans ”Ljudet av sådant som faller” (Brombergs) är mästerlig. En skildring från ett våldsamt Colombia och om juridikläraren Antonio Yammaras stundtals kaotiska liv.
De kommer från en del av världen där korruptionen är ett gissel och rättssäkerheten svag.
– Ska jag sticka till juristen lite pengar? undrade kvinnan ute i ekfoajén.
– Nej, gör inte det! blev det tydliga rådet. Du förstår, advokaten skickar faktura till myndigheten. Du ska inte sticka till lite pengar.
Ett konstigt land, man ska inte ge en dusör.
Johan Croneman i Dagens Nyheter är kritisk mot hur de stora tvbolagen bevakar Greklandskrisen.
”Är det bara jag som mår dåligt av den här klubbkänslan som brer ut sig mellan journalister och politiker och ekonomer? Att de verkar vara så överens om hur diskussionen skall se ut, hur dramaturgin skall läggas upp? Almedals-kamaraderiet.”
Om det finns ett ekonomipris som går till bästa bevakning av Greklandskrisen finns det en uppenbar risk det att det priset fryser inne.
Efter nio års resa har Nasas rymdsond New Horizons nått fram till dvärgplaneten Pluto och förmedlat bilder till jorden. Det är en imponerande bedrift att räkna ut omloppsbana och restid. Om det är 1 mm mellan solen och jorden är avståndet från jorden till Pluto 39,5 mm. Ändå ligger dvärgplaneten i vårt omedelbara närområde; till Vintergatans centrum är det enligt samma skala 1 600 km, från norr om Kiruna ned till Göteborg.
Pluto degraderades ju från planet till dvärgplanet. Det upprörde många. Delstatsförsamlingen i Arizona, där upptäckaren Clyde Tombaugh var verksam, bestämde helt enkelt att Pluto är en planet. Punkt och slut.
Jag får tillönska er alla en fin helg och en fortsatt trevlig sommar.