Ibland får jag höra att ”ni har förstört försvaret” och sen kommer en beskrivning av hur det gamla invasionsförsvaret med sina hundratusentals man fungerade (eller i alla fall hur det i teorin var tänkt att fungera).
2006 hade vi ett förrådsställt försvar med beredskapstider på upp till tre år. Personalen var oövad, då ingen repetitionsutbildning genomförts sedan tidigt nittiotal. Flera förband existerade i princip bara på pappret.
Dessutom så bedrev Försvarsmakten inte längre nationell eller regional försvarsplanering. Läget var inte acceptabelt.
Georgienkriget år 2008 omkullkastade allt och invasionsförsvaret skrotades till förmån för ett mer flexibelt insatsförsvar som nu är under uppbyggnad. Sveriges säkerhet värnas både inom gräns och utanför. Kriser ska hindras från att eskalera och hindras att komma hit, genom samverkan med andra.
Det går inte att se ett hot som bara drabbar ett land i närområdet och lämnar de andra opåverkade. Alliansregeringen bygger nu säkerhet tillsammans med andra, solidaritetsförklaringen är en del liksom det ökade nordiska samt EU samarbetet. Vi ska både kunna ge och ta emot hjälp.
Försvarsmakten har återfått uppdraget att bedriva försvarsplanering och som ett led i detta så finns nu regionala staber. Sedan 2007 har alliansregeringen anskaffat: nytt helikoptersystem (Black Hawk), nytt ubåtssystem (NGU), nytt artillerisystem (Archer) ett utvecklat stridsflygsystem (GripenNG, nya hjulgående splitterskyddade fordon (Patria), nytt strategiskt transportflyg (C17), ny radarjaktrobot, nytt luftvärn och Visbykorvetterna blir nu operativa.
Listan kan göras längre. Det är en högst avsevärd förnyelse av Försvarsmaktens materiel där i princip de flesta tunga systemen förnyas.
Vare sig beslut om anskaffning av nya ubåtar, nytt artilleri, nytt stridsflyg eller uppgraderade stridsvagnar motiveras av internationella insatser, utan tvärtom försvaret av Sverige och närområdesperspektivet.
Försvaret av Sverige börjar i Sverige. Men vår säkerhet byggs tillsammans med andra.
Många viktiga steg har tagit. Men visst, mer behövs. Det räcker inte med bra materiel. Vi måste ha kompetent personal som kan lösa kvalificerade uppgifter i en tuff miljö. Övning ger färdighet. Det är därför fokus framöver blir allt mer på att förbanden skall fyllas upp med personal samt på just övningar.