När ÖB Sverker Göransson härom veckan förklarade att Sverige bara kan försvara sig mot ett angrepp i en vecka, tyckte den moderata försvarsministern Karin Enström att det räcker för sedan får vi hjälp från övriga Norden.
Men det nordiska försvarssamarbete som regeringens moderata politiker sätter sitt hopp till innebär inga ömsesidiga åtaganden. Och EU har inga trupper att skicka.
Därför lägger vi oss så nära Nato, som vi kan. Vi ingår partnerskap, vi samövar, vi deltar i Natoaktioner världen över, och nu ska vi tydligen också ansluta oss till Natos planerade snabbinsatsstyrka (NRF).
Sverige är Natos lojalaste icke-medlem, men det ger oss inga bindande försvarsgarantier. Det kan man bara få som medlem. Det är som att ta en brandförsäkring där klausulen om ersättning vid brand tagits bort.
Det är inte säkert att Putins svepande upprustningsplaner kan genomföras. Oljepengarna kan sina, korruptionen tar sin tribut, social oro kan kräva insatser på andra områden.
Man får inte heller glömma att Västeuropa bara är en av Rysslands fyra fronter. Konkurrensen om det alltmer isfria Arktis rikedomar tvingar Ryssland att stärka sin Nordflank, samtidigt som stora pengar måste investeras i nya farleder.
Efter den brutala repressionen i Tjetjenien är det för tillfället lugnt i Ryska Kaukasus. Men det är en tidsfråga innan striderna blossar upp igen. Rysslands förbindelser med Georgien och andra f d Sovjetrepubliker är inte heller de bästa.
Ryssarna oroar sig säkert också för Kinas växande ekonomiska inflytande i det glesbefolkade Ryska Fjärran Östern (som en gång var kinesiskt) och Kinas och Japans ökade militära styrka i Stillahavsområdet.
Det som på kort sikt kan skärpa läget i Västeuropa, är (utom en sammanstötning i Syrien) att USA fullföljer planerna på ett missilförsvar mot iranska robotar som man vill placera i Polen och Tjeckien.
Det senare kan tvinga Ryssland att flytta fram sina robotar till Östersjön, vilket kan bli ett hot mot t ex våra flygbaser i södra Sverige. Förhoppningsvis stoppar Obama och hans nye försvarsminister Chuck Hagel dessa befängda planer.
Hotet mot Sverige ska inte överdrivas, men får inte heller underskattas. Om vi väljer att inte bli medlem i Nato, måste vi upprätthålla vår egen försvarsförmåga.
Vi kan börja med att ta hem vår styrka i Afghanistan. Det tycks vara den enda verkligt insatsberedda styrka vi har kvar efter alla omorganisationer.