Om ordspråket ”toppen av ett isberg” någon gång stämmer med verkligheten, så är det när det gäller MeToo. MeToo har fått kränkta människor att tala ut. Många av de drabbade mår dåligt och har burit känslor av både skuld och skam inombords, i åratal.
Nu göms inte längre förnedringen i tystnad. MeToo har gjort att skammen hamnar nu där den ska vara, hos förövarna och översittarna.
Det har varit chockerande att läsa de många vittnesmålen. Det som kommit fram i dagsljuset är förfärande. Övergreppen har skett på alla nivåer och i alla samhällsskikt, från verkstadsgolven till de slutna rummen i akademierna. Förhoppningsvis har MeToo fått oss att vakna, fått oss att aldrig mer acceptera eller blunda för sexuella övergrepp. MeToo är det bästa som hänt.
Om jag visste hur det gick till när Maria Stenberg (S) röstades bort som ordförande för region Norrbotten, skulle jag berätta om det i denna krönika. Men jag var inte med på valkonferensen så jag vet inte vad som hände. Det enda jag vet är att hon ”likt en blixt från klar himmel” försvann från region Norrbottens högsta politiska befattning. Allt verkade lugnt före valkonferensen, inte ett ord sades i förväg om att hon inte skulle få förtroendet att fortsätta som partiets förstanamn efter valet 2018. Hon nominerades av alla till en ny period, även av den valkommitté som lade fram det slutliga förslaget.
Visst har det hänt förut, att en valkonferens gjort ändringar i de listor som valkommittén lagt fram, men att det sker på detta sätt är något helt nytt. Helt utan förvarning och föregående debatt anses hon inte längre duga som partiets första namn. Maria och jag har inte alltid tyckt likadant i enskilda frågor, men det är ingen tvekan om att hon skött sitt förtroendeuppdrag på ett bra sätt. Det som hände på Socialdemokraternas valkonferens är därför mycket beklagligt.
I min krönika i juni skrev jag om Kraftsamlingen för de ensamkommande barnen, som uppmanar våra politiker att ta beslut om amnesti för alla ensamkommande barn som varit i Sverige mer än ett år. De ensamkommande har hamnat i kläm på grund av myndigheternas långa handläggningstider.
Glädjande nog har politikerna lyssnat på den starka opinionen. S och MP har enats om att ge de ensamkommande en ny chans att stanna. Ingen amnesti den här gången alltså, men ändå ett steg i rätt riktning. Eftersom Centerpartiet tidigare uttalat sig positivt i frågan, kommer förslaget att kunna antas av riksdagen.