Talibanerna välkomnade Obamas nye försvarsminister Chuck Hagel med bomber när han häromveckan besökte Kabul i Afghanistan. Och den afghanske presidenten Hamid Karzai utnyttjade Hagels visit för att rikta ett nytt angrepp mot sin allierade och välgörare.
Karzai försöker sedan en tid tvätta bort lakejstämpeln inför den amerikanska reträtten 2014. Väl medveten om att afghanska presidenter sällan dör en naturlig död. Sovjets lakej Najibullah hängdes av talibanerna i en lyktstolpe framför presidentpalatset 1996.
En planerad presskonferens med Hagel och Karzai ställdes in "av säkerhetsskäl", och det officiella överlämnandet av det amerikanska jättefängelset Bagram till afghanerna fick skjutas upp.
Så ser alltså den militära och politiska situationen i Afghanistan ut efter elva års krigande, som kostat tusentals miljarder dollar. Ett närmast ofattbart slöseri med skattepengar, naturresurser och energi. Och förstås människoliv.
Det var Bush som invaderade Afghanistan. Men Obama har ansvar för att ockupationen förlängdes med fem år. Han kunde ha utnyttjat den stora valsegern 2008 för att börja nedtrappningen redan 2009, i stället för att eskalera kriget.
Han har därmed det yttersta ansvaret för att dödandet i Afghanistan fortsatt. Han är också ansvarig för att tiotusentals värvade fattiga amerikanska ungdomar skickats till Afghanistan och nu återvänder till USA utan adekvat civil utbildning, många med fysiska och mentala besvär.
För att undvika krig som i Irak och Afghanistan, har Obama öppnat en ny front i kriget mot terrorismen, drönarkriget. Folkrättsligt är det ännu mer tveksamt än militära interventioner, eftersom de hemliga operationerna med förarlösa plan sker långt utanför FN-mandatet för Afghanistan - till exempel i Pakistan, Jemen och Somalia.
Det finns övertygande uppgifter om att de amerikanska drönarattackerna dödat hundratals oskyldiga, däribland många barn. En viktig bas för drönarkriget har etablerats i Saudiarabien, en av världens hårdaste diktaturer som därtill finansierar den religiösa radikaliseringen av muslimer.
Drönarkriget är inte bara verkningslöst i det långa loppet. Det är också kontraproduktivt eftersom det väcker hat mot väst och därmed föder ny terrorism. Om andra länder som nu utvecklar tekniken tar sig samma friheter som USA att döda vem som helst var som helst, går världen en osäker framtid till mötes.
Kritiken har inte hindrat Obama från att utse drönarkrigets arkitekt, John Brennan, till ny CIA-chef. Tanken är uppenbarligen att ännu mer av den amerikanska krigföringen ska ske i förtäckta former, utanför internationell kontroll.
Obama har till och med instiftat en ny militär medalj för "drönarpiloter", det vill säga anställda som långt bakom fronten via en datorskärm styr de dödsbringande attackerna. "Nintendomedaljen" har väckt ont blod hos inte minst Afghanistanveteranerna, och både republikaner och demokrater ifrågasätter nu Obamas vurm för drönare.
Amerikanerna i gemen tycker att det är okej med drönare, bara de inte används i USA.
Bilden framträder av en president som så här långt haft svårt att bestämma sig, och som gör det som är inrikespolitiskt bekvämast för stunden - inte vad som är bra för USA och världen på lång sikt. Han är en besvikelse i Mellanöstern (Palestina och Syrien), och han drar sig inte för att svika entydiga vallöften, som till exempel att stänga Guantanamo och göra den amerikanska utrikespolitiken mer moralisk.
Låt oss hoppas att detta inte blir Obamas slutliga eftermäle - han kan fortfarande ändra bilden.