För facket - i tiden
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
LO är att gratulera till ett bra val. Wanja Lundby-Wedin är en LO-bas som ligger rätt i tiden. Hon skulle kunna travestera Carl XVI Gustafs valspråk: "För facket - i tiden".
När hon valdes till LO-ordförande för första gången på LO-kongressen 200 var hon inte bara den första kvinnan på posten. Hon var även den första ordföranden med en bakgrund i tjänstesektorn.
Tidigare LO-ordföranden som Bertil Jonsson, Stig Malm och Gunnar Nilsson var alla representanter för det traditionella industri-Sverige, för brukena, skogen, järnet och malmen.
Wanja Lundby-Wedin är också en tydlig representant för den kvinnliga frammarschen inom LO.
På 1970-talet personifierades fackföreningsrörelsen av äldre herrar i rutig keps med ombudsmannaportfölj, kaffetermos och ett nytryckt exemplar av medbestämmandelagen under armen. Men så är det inte längre.
Kvinnornas andel av förtroendeuppdragen och ombudsmannajobben har ökat. På LO-kongressen finns det 124 kvinnor bland de 300 ombuden.
Wanja Lundby-Wedins personliga egenskaper har spelat stor roll för att modernisera bilden av svensk fackföreningsrörelse. Hon tonar fram som en mjuk, varm och vänlig person som har lätt både för att skratta och samtala med andra.
Krokodilsymbolen på Lacosse-tröjorna, som var populära bland LO-ombudsmännen för 25 år sedan, brukade användas som en bild för att beskriva facket: Stor mun, små öron.
Men med Wanja Lundby-Wedin har facket framstått som mer lyhört, lyssnade, ödmjukt och självkritiskt reflekterande.
Det är ledaregenskaper som facket behöver nu.
Den fackliga organisationsgraden i Sverige har länge varit högst i världen. Men nu är facket på väg att tappa mark. Både LO och TCO har tappat medlemmar under de senaste åren.
Förklaringarna är inte svåra att se. Regeringen har genomfört förändringar som slår stentufft mot facket och arbetslöshetsförsäkringen. Egenavgifterna till a-kassan har chockhöjts. Avdragsrätten för fackföreningsavgiften har slopats.
Men det går inte att förklara medlemstappet enbart med regeringens politik. LO-rapporten "Röster om facket och jobbet 2006" visar att det har skett en trendmässig nedgång av fackligt medlemskap bland de yngre under de senaste femton åren.
Den fackliga organisationsgraden bland ungdomar minskar och närmar sig nu 50 procent bland ungdomar i åldern 16-24 år.
En av förklaringarna är att visstidsanställningarna har ökat kraftigt bland de yngsta. En osäker position på arbetsmarknaden skapar också osäkerhet om facklig tillhörighet.
En annan förklaring är strukturomvandling av svenskt näringsliv. Strukturomvandlingen har inneburit färre jobb inom industrin, där facket alltid varit starkt, och att fler jobbar i service- och tjänstesektorn där organisationsgraden traditionellt sett har varit lägre
Därför gäller det att facket förnyar sig, tänker i nya banor och funderar på hur det ska vinna fler anhängare och medlemmar.
Fler fackliga företrädare måste ut från expeditionerna och möteslokalerna för att träffa folk, icke minst ungdomar, för att tala om värdet av facklig organisering.
Alltför mycket facklig tid har använts till interna möten. Alltför lite tid har använts till uppsökande verksamhet..
Det finns möjlighet att vinna fler medlemmar bland de unga. Det sköljer inte fram någon nyliberal våg bland landets ungdomar. Tvärtom. Ungdomar har ungefär samma syn på vikten av fackligt medlemskap som äldre.
Enligt LO:s rapport anser ungdomar oftare än äldre att det fackliga medlemskapet ger bättre anställningstrygghet, större möjlighet till löneökning och bättre inflytande över arbetssituationen.
Det som gör att man tvekar inför medlemskapet är andra saker - framför allt osäkerheten på arbetsmarknaden.
Den som inte har något fast jobb vet inte heller vilket fack man ska tillhöra.
LO har startat ett projekt för att öka organisationsgraden. De flesta fackförbund med självaktning genomför också aktiviteter på arbetsplatserna för att tala om vikten av facklig organisering.
Bra. Men det får inte stanna vid tillfälliga projekt under 2008. Det behövs långsiktig och uthållig agitation på arbetsplatser, skolor och universitet.