Studieförbundet Näringsliv och samhälles (SNS) rapport om privatiseringar i höstas utlöste stormvågor
Forskarnas kunde nämligen inte finna något vetenskapligt belägg för att konkurrens förbättrade välfärden.
Vilket naturligtvis retade gallfeber på bl a högertankesmedjan Timbro och Svenskt Näringsliv.
Strax före jul var det dags igen: Ett antal andra omhuldade högermyter punkterades i en SNS-rapport.
Den här gången dock utan större uppmärksamhet.
Vilket är synd, för de fakta och slutsatser som presenteras av Anders Björklund och Markus Jäntti i "Inkomstfördelningen i Sverige" (SNS) är minst lika anmärkningsvärda.
Högern har ju bagatelliserat de ökande inkomstklyftorna i Sverige.
Man har sagt att inkomstskillnaderna överdrivs om inkomsterna mäts år för år. Klyftorna skulle försvinna om man följde individer över flera år. En som tjänar lite ett år kan tjäna mycket nästa år, har man hävdat.
SNS-rapporten visar att de invändningarna inte håller. Bilden är klar oavsett om man mäter år för år eller över en längre tid - inkomstklyftorna i Sverige har ökat alltsedan 1980.
Vi hör visserligen fortfarande till den grupp länder som har jämförelsevis små inkomstklyftor, men den absoluta tätpositionen har vi tappat.
En annan invändning har gällt jämförelsen med andra länder.
Även om ojämlikheten är större i USA, har man sagt, skulle fattiga i USA ändå ha det bättre än fattiga i Sverige, eftersom den genomsnittliga levnadsstandarden i USA är så hög.
Men inte heller det stämmer. SNS siffror visar att fattiga i USA faktiskt har lägre inkomster än fattiga i Sverige, trots högre amerikanska genomsnittsinkomster.
De verkligt brännande politiska frågorna berör dock rapporten inte: Hur påverkar den ökade ojämlikheten ekonomisk tillväxt och samhällsutveckling? I USA syns redan negativa effekter.
Och hur stora skillnader är egentligen rimliga?
Från borgerligt håll hävdas ofta att Sverige gick för långt i jämlikhetssträvanden fram till 1980. De nu växande inkomstklyftorna ses som en befogad rekyl.
Mot detta kan ställas den utveckling vi ser idag med ökande socialbidragsberoende och växande barnfattigdom.
Till sist är storleken på inkomstklyftorna en värderingsfråga och en politisk fråga.
Enligt eftervalsundersökningarna var ökade sociala klyftor ett av de fem områden som väljarna oroade sig mest för i 2010 års val. Nästan 70 procent tyckte det var bra om inkomstskillnaderna minskade.
Ändå vann alliansen valet.
Var det för att konsekvenserna av ökade klyftor - växande sociala spänningar och kriminalitet - inte tydliggjordes tillräckligt? Eller vägde andra viktiga frågor - arbetslösheten t ex - tyngre?
Oavsett vilket är de växande inkomstskillnaderna en fråga som uppenbart berör många medborgare. Reinfeldt lever farligt om han tror att han kan vinna fler val, trots ökande inkomstklyftor.