Fortfarande är direktörsvåningen i våra stora företags kontorsskrapor ett mansreservat.
Bland de 100 största företagen i Sverige förra året fanns det fler vd:ar som hette Anders än vad det fanns kvinnor (!)
I samtliga börsbolag var bara 5 procent av de verkställande direktörerna kvinnor.
Det är tydliga exempel på att det är långt kvar till full jämställdhet i Sverige.
Men utvecklingen går åt rätt håll. Sakta men säkert håller samhället på att förändras. Det kan man se bl a i Statistiska Centralbyråns årliga utgåva av "På tal om kvinnor och män" (finns på nätet).
Inom politiken är glastaket nästan borta: 45 procent av riksdagsledamöterna är kvinnor. Politiken har lyckats där marknaden misslyckats.
Tecken på förändring dyker också upp i oväntade sammanhang.
När företag idag marknadsför sig för att locka till sig nyutexaminerade högskoleelever presenterar de sig ofta med hjälp av mellanchefer.
I en nyligen utkommen rekryteringsbroschyr var nästan dubbelt så många av dessa personer kvinnor än män.
Företagens val av bilder visar att de vill framstå som jämställda arbetsplatser och att goda avancemangsmöjligheter för kvinnor idag är ett plusvärde.
Ett annat tecken i tiden är vad som sker i utbildningssystemen. Tjejers betyg i gymnasiet ligger 11 procent över killarnas och av de som börjar på högskolan är 55 procent kvinnor.
I åldern 25-44 år är det drygt hälften av kvinnorna som har eftergymnasial utbildning. Bland männen i samma ålder är det bara 39 procent.
De här skillnaderna kommer att påverka jämställdheten på arbetsmarknaden så småningom. Fler högutbildade kvinnor leder till att fler kvinnor får kvalificerade jobb, vilket också leder till att fler kvinnor blir chefer.
Så borde det i alla fall bli. Men riktigt säkert är det inte.
För tittar vi på högskolestatistiken så sker något på högre nivåer. Plötsligt försvinner kvinnorna. Bland de som doktorerar är männen återigen i majoritet (om än marginellt).
Även när det gäller lönerna blandas framgång med stora kvarstående skillnader.
Lönestatistiken visar att utjämningen av löner kommit en bra bit på väg jämfört med för 40 år sedan.
Men från 1980 har klyftan varit ganska konstant 6-7 procent (vid lika utbildning, arbetstid osv). Utjämningen tycks ha avstannat.
I genomsnitt tjänar män 62 000 kronor mer per år än kvinnor.
Den skillnaden beror bl a på att lönerna är lägre i kvinnodominerade yrken. Här kan de fackliga organisationerna göra skillnad i avtalsrörelsen.
Men det handlar också om att kvinnor tar på sig en större barnomsorgsbörda - mammorna tar utan nästan tre fjärdedelar av all föräldraledighet, de arbetar mer deltid och har därmed också svårare att avancera på jobbet.
Här måste förändringen ske inom familjen, i normer och föreställningar om hur män och kvinnor lever tillsammans.
Och det kan vi alla vara med att påverka genom vårt agerande i vardagen.