Tänk er detta.
En dag kommer en drygt tjugoårig man upp till rektorn för Luleå tekniska universitet. Den unge mannen saknar all teoretisk utbildning i teknik men säger till rektorn (en över hela världen ansedd forskare) att han i stort sett har löst alla problemen som förknippas med ämnet. Därefter kritiserar han mycket hårt rektorns uppburna skrifter och teorier.
"Vi tror att nästa stora steg inom ämnet kommer att tas av din bror", säger rektorn till den unga mannens syster. Och för att underlätta det arbetet blir mannen doktorand. Han behandlas inte som en student utan som en som är jämbördig med de världskända forskarna.
Jo, det hela har faktiskt inträffat men inte i Luleå. Österrikaren Ludwig Wittgenstein kom till Cambridge, drygt tjugo år gammal, och blev på kort tid en fixstjärna inom filosofin.
Efter ungefär ett år (1913) begav han sig till Norge för att slutföra sin skrift Tractatus. Därefter kom första världskriget och Ludwig sökte som frivillig till armén i Österrike-Ungern. Oförtrutet arbetade han vidare med sitt filosofiska verk, medan kanonerna mullrade.
Efter kriget utbildade sig filosofen till skollärare och hade arbete ute på landsbygden. En tid bodde Ludwig i en tvättstuga. Familjen Wittgenstein var stenrik, i Europatoppen, men Ludwig valde att göra sig av med sin enorma förmögenhet. Lite betecknande är att han inte gav pengarna till fattiga eller välgörande ändamål utan till sina tidigare mycket rika syskon.
När Tractatus äntligen kom ut blev Wittgenstein en superkändis. Han återvände till Cambridge och filosofin. Under andra världskriget kokade han salva på ett sjukhusapotek och ingick således i hemmafronten.
Wittgenstein är nog nittonhundratalets mest omskrivna filosof. Beundrare brukar samlas i norska Skjolden där det finns en grund kvar av den stuga som filosofen lät bygga på en fjällsida, med utsikt över Lusterfjorden, en nordlig utlöpare från den mycket vackra Sognefjorden. Och det kommer ständigt nya böcker med olika aspekter på Wittgensteins filosofi och hur han var som människa.
Sociologen Sten Andersson, som skrivit och översatt mycket, har nu kommit med tegelstenen "Filosofen som inte ville tala. Ett personligt porträtt av Ludwig Wittgenstein" (Norstedts).
Det är en fascinerande, lärd, genomarbetad och seriös genomgång - och Andersson har granskat filosofen och människan med kritisk blick.
Wittgenstein är mycket svår att begripa sig på. Även för fackfilosofer, som behärskar språkdräkten, är det ofta svårt att förstå var karln egentligen menar. Och här finns nog en förklaring till kulten kring Wittgenstein. Han var mystisk och svårtydd, vilket kan locka mer än klarhet och tydlighet. (På ett ställe skriver Andersson att det blev mode i Cambridge att gå klädd som LW, med översta skjortknappen uppknäppt och i liknande kavajer.)
"Det är hans mytomspunna personlighet och livsföring som gjort honom till något annat. Man blandar ihop liv och lära på ett bakvänt sätt. (...) Hans texter är alltså mycket svåra för utomstående att tränga in i, och inte heller särskilt givande för andra än hans yrkesbröder. Hans liv och leverne är däremot fascinerande, lärorikt och djupt mänskligt för vem som helst. Det är där hans livsfilosofi ligger - inte i hans verk."
Nog ligger det mycket i Anderssons analys.
Bara det där att LW vid regnväder använde en hjälm från första världskriget...
Men man kan läsa Tractatus på grund av språket, inte för att försöka förstå varje del i W:s tankebygge.
"Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga."
Så lyder sista meningen i Tractatus. Och bara den kan ju få en att fundera många varv.
Jorge Mario Bergoglio brukade ta bussen till jobbet istället för att åka limousin. Han valdes till påve i torsdags och har namnet Franciskus l.
Den konservativt lagda teologen har också gjort sig känd som en förkämpe för de fattigas rättigheter. Och att det kommer en påve från Latinamerika är i sig positivt. Återstår att se om han blir lika uppburen som Messi l.
Trevlig helg på er!