I helgen nåddes invånarna på Hawaii av ett akut larm. En missil var på väg mot öarna och panik utbröt.
Under 38 minuter satt människor i skyddsrum och skickade avskeds-SMS till sina anhöriga, innan krishanteringsmyndigheten hann gå ut med att meddelandet var ett misstag.
Liknande larmhaverier, dock utan missilhot, ägde rum i Sverige i somras.
Hesa Fredrik skrämde slag på stockholmare i juli. När det brann i en industrilokal i Avesta i augusti hördes larmet i fler kommuner än vad som varit tanken. I båda fall dröjde information om vad som hänt.
Många viktiga frågor har avhandlats under veckans Folk & Försvar i Sälen, men om kriskommunikation har det varit tyst.
I en tid då säkerhetsläget skärps är det viktigare än någonsin att grundläggande infrastruktur står pall, såväl mot den mänskliga faktorn som mot cyberterror.
Ett felaktigt larm är inte bara ett uttryck för svagheter i systemet, det tar också tempen på förmågan att hantera kriser.
Haverikommissionen efter de felaktiga VMA-larmen (som Hesa Fredrik formellt heter) konstaterade flera allvarliga fel. Ingen signal för ”faran över” gick ut. Polisens telefonlinje blev överbelastad och flera myndigheters hemsidor kraschade. Kommunikationen fungerade inte mellan SOS Alarm och Sveriges Radio. Det var kaos.
I rapporten efter de felaktiga larmen i somras framgår också att det verkar finnas oklarheter hos befolkningen om vart man ska vända sig när larmet går. Inte heller verkar folk veta vilka signaler som används och vad de betyder. Inte konstigt när de infördes 1931. Lägg till att det bara är 50 procent av Sveriges invånare som nås av larmsignalerna.
Frågan om kriskommunikation måste upp på agendan.
Svenska medborgare måste veta att systemen för larm vid faror fungerar. Alla invånare måste kunna nås, inte bara de i tätorter eller de mest tekniskt kunniga.
Att döma av de överbelastade informationslinjerna i somras är det tydligt att allmänheten har ett stort behov av information. Därför måste alla satsningar på försvar kompletteras med uttryckliga investeringar i infrastruktur kring varningssystemen, både för att undvika att de hackas och för att minimera risken att den mänskliga faktorn leder till falska larm.
Felaktiga larm inte bara skrämmer och riskerar att skapa förvirring, de underminerar också trovärdigheten i grundläggande samhällsfunktioner.
Något att minnas för försvarsområdets makthavare när de diskuterar militära allianser och formuleringar om säkerhetsläget.