Parallellt med att jag följt den socialdemokratiska partiledardiskussionen har jag läst första delen av mastodontverket "Sveriges statsministrar under 100 år" (Albert Bonniers förlag).
Det handlar om liberalen Karl Staaff - som var statsminister i två omgångar 1905-06 och 1911-14. Statsvetarprofessorn Peter Esaiasson står för texten.
Det kan vara nyttig läsning även för blivande S-ledaren Håkan Juholt. Historien om Staaff lär oss en del om en partiledares liv och vedermödor. Det är inte bara Hawaii.
Staaff själv sammanfattade partiledarrollen som att vara sitt partis "fanbärare, medelpunkt och spottlåda". För Staaff blev det mycket av det sistnämnda.
Staaf, som slogs för rösträtt och parlamentarism, blev ett rött skynke för kungahuset, militären och det konservativa etablissemanget.
"Militären spottade efter honom på gatan. I brev, telegram och nattliga telefonsamtal varnades han för konsekvenserna av att uppvigla folket mot dess konung. Stockholms studenter fick av en professor veta att Staaff förrådde landet. I affärerna såldes porslinsfat med hans porträtt att aska på", skriver Esaisson.
Staaff är inte den ende som utsatts för högerns förtalskampanjer och ryktesspridning.
I Björn Elmbrants Palmebiografi (Författarförlaget 1989) finns ingående beskrivningar av hatkampanjerna mot Olof Palme.
På fina middagar med företagsledare, generaler, advokater och ämbetsmän spreds rykten om att Palme var sinnessjuk och regelbundet behövde elchocker på Beckomberga sjukhus.
När folkpartiledaren Gunnar Helén - han visste inte för vilken gång i ordningen - hörde förtalet av Palme slängde han sin servett i bordet och lämnade middagssällskapet.
"Inte alla liberaler hade hans civilkurage", konstaterar Elmbrant.
Den senaste valrörelsen var inte heller vacker. Mona Sahlin fick utstå massor av personligt spott och spe från borgerligt håll.
"Expressens personförföljelse mot Mona Sahlin på nyhetsplats utgör den politiska journalistikens absoluta lågvattenmärke under de sista 82 åren", skrev författaren och journalisten Jan Guillou, som verkligen inte gjort sig känd som sosseälskare, i Aftonbladet 12 september 2010.
Vi får hoppas att Juholt är beredd på vilka attacker som kan komma. Det finns människor som är beredda att gå mycket långt för att försvara sin makt och sina privilegier.