Luleå växer, Piteå växer, Sverige växer. I Sverige blev vi 103 662 personer fler ifjol. Till en del p g a invandring och till en del rent organiskt – av sig själv - eftersom det föds fler än de som dör.
När jag gick i skolan lärde vi oss att vi var cirka 8 miljoner människor. Vid halvårsskiftet var vi 9,9 miljoner. Och det är bra. Utmärkt!
I lilla Sverige blir vi fler som hjälps åt att betala skatt och producera välfärd, och även om det är på näringslivets axlar som tillväxten vilar så blir det lättare för oss som jobbar i välfärdsbranschen att få det att gå ihop.
Men när städerna växer på glesbygdens bekostnad och när totalen ändå blir negativ blir det knepigare. Och det leder till frågor som vi behöver prata mycket, mycket mera om. För nog borde det finnas befolkning även till småkommunerna!
Vad är det som styr? Hur har strukturerna ändrats och vad kan vi göra åt det?
I Arjeplog var befolkningen störst kring år 1960. Då jobbade många i skogen och i Laisvallgruvan.
På den tiden var man också mer benägen att flytta familjerna dit där mannen hade jobb. För nog var det ju så att fruarna var hemma i större utsträckning än vad de är idag.
Sån var strukturen. Och skolorna var sprängfulla och handeln blomstrade.
Tingens ordning har förändrats en smula. Idag kan man visa att familjerna bosätter sig där kvinnan vill bo.
Det är intressant och tankeväckande att lägga motorsågens och skotarens intåg i skogen ovanpå inlandskommunernas befolkningskurvor. I takt med att industrin rationaliserar så tappar vi befolkning.
Det är också tankeväckande att följa Umeås och Luleås universitet och koppla dem till befolkningskurvor i omlandet.
Jag är inte den enda som gör kopplingen att akademiska arbeten och utbildningar, d v s blandningen av arbeten och en arbetsmarknad med karriärmöjligheter även för akademiker har gett bättre utfall för tillväxt än den lite mer ensidiga arbetsmarknaden vars bas är industrin.
Missförstå mig nu inte – jag gör inte någon värdering av olika typer av jobb, jag säger att blandningen är viktig. För vart kvinnorna vill bo.
Utan kvinnor blir det, av naturen, inga barn. Och så skevar våra befolkningspyramider iväg. Och det tycks som om det finns en tydlig koppling mellan en akademisk arbetsmarknad och unga kvinnor!
Jag tror att ni börjar se vart jag vill komma. Att alla pusselbitarna måste finnas med. Att vi pratar för lite om den kompletta arbetsmarknaden. Hur den uppstår och hur vi underhåller den. Med tillgång till utbildning överallt. Och hur det är en nyckelfråga för tillväxt.