Ingen har kunnat hitta på något bättre styrelsesätt än demokrati. Men som allt annat mänskligt har även demokratin sina brister.
Och den svagaste länken är faktiskt inte politikerna, utan väljarna. På dem ställs över huvud taget inga krav. Inte ens att de ska försöka förstå vad som händer i världen.
Hur ska man annars förklara att det finns svenskar som tror att flyktingar och terrorister är samma sak? Fast alla som har en tv hemma vid det här laget borde veta att flyktingarna försöker undkomma samma terrorism som sporadiskt drabbar Europa. Fast i helt andra proportioner.
Medan offren i Europa kan räknas i tiotal eller i värsta fall hundratal, räknas de i Mellanöstern i hundratusental, ja, miljontal om man inkluderar flyktingarna.
De terroristersom hittills slagit till i Europa, har oftast bott i våra samhällen, och är inte sällan medborgare i EU-länder. Låt vara att de tagit order från t ex IS. Man kan rentav hävda att Europa exporterar terrorism till Mellanöstern.
Tusentals européer har anslutit sig till IS, och på plats i Syrien eller Irak inte sällan utmärkt sig som särskilt brutala mordänglar.
Det är personer vi får se upp med när de kommer tillbaka. Ska vi lyckas med det, måste vi öka samarbetet i Europa. Inte minska det, som Sverigedemokraterna och deras tvillingsjälar runt om i Europa vill. Ivrigt påhejade av Putin.
Väst har ett större ansvar än så för flyktingkatastrofen. USA:s två krig i Mellanöstern, som också stöddes av en del europeiska länder, har betytt mer än något annat för att ge terrorismen i jihadistisk tappning luft under vingarna.
USA utnyttjade heliga krigare redan på 1980-talet för att bekämpa Sovjetunionen i Afghanistan. Men det vill man inte kännas vid idag, och varken USA eller dess ivrigaste europeiska allierade i Irak, Storbritannien, tar emot syriska flyktingar.
Förhoppningen att man kan slippa flyktingar genom att sätta upp stängsel och återinföra gränskontroller, eller för den delen betala Erdogan för att Turkiet ska ta tillbaka flyktingar som tagit sig till Grekland, strider mot all erfarenhet. Vad säger att flyktingarna kommer att stanna i ett land där det pågår ett inbördeskrig, och där chansen att försörja sig är minimal?
Antingen återgår flyktingarna till den västliga – farligare – rutten över Libyen och Medelhavet. Eller så försöker de ta sig till Europa genom Ryssland.
Det ärpatetiskt att det lilla Estland sätter upp stängsel mot Ryssland. Inte för att stoppa ryssarna, utan för att hindra några enstaka flyktingar från att ta sig in i Estland. Ännu sorgligare är det att se ester demonstrera mot att landet ska ta emot något tiotal syriska flyktingar.
Man väntar sig mer av ett folk som redan fått fly en gång över Östersjön, och kan få göra det igen om Putin ökar trycket mot Baltikum.
Balterna borde om några inse värdet av samarbete och solidaritet i Europa.
Och de borde inte vara sämst i klassen när det gäller att leva upp till internationella konventioner om mänskliga rättigheter.
Här hemma tycker den vanligtvis kloke ekonomiprofessorn Lars Calmfors att det ska tillsättas en ”volymkommission” för att fastställa hur många ”invandrare” det är lämpligt att Sverige tar emot. Oavsett världsläget, internationella konventioner och andra omständigheter.
Är det den rapporten vi ska vifta med om balterna tvingas ut på Östersjön igen?
Behöver vi något, så är det en planeringskommission som funderar ut hur vi ska bli bättre rustade att ta emot de flyktingar som kommer att komma till Sverige i framtiden, trots våra besvärjelser.