Ett ljus som fladdrar

Samhällsekonomi är mer än budgetsaldot.

Regeringen beskriver svensk ekonomi som ett "ljus i mörkret". Men det är ett ljus som fladdrar. Sveirge har uppnått goda statsfinanser till priset av massarbetslöshet.

Regeringen beskriver svensk ekonomi som ett "ljus i mörkret". Men det är ett ljus som fladdrar. Sveirge har uppnått goda statsfinanser till priset av massarbetslöshet.

Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

Politik2010-06-29 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
"Sverige är nu ett ljus i ett närmast kompakt mörker", sa statsminister Fredrik Reinfeldt i riksdagens avslutande partiledardebatt.
Men meningen slutade inte där. Reinfeldt fortsatte med en precisering - "när det gäller förutsättningarna för de offentliga finanserna".

Den markeringen är lätt att glömma. Och det gör ofta borgerliga politiker och ledarskribenter, men också journalister i allmänhet. Man talar om Sveriges goda ekonomi när man egentligen menar de offentliga finanserna.
Skillnaden är viktig, för samhällsekonomin är mycket mer än budgetsaldot.

Sverige är bäst i klassen när det gäller de offentliga finanserna, det är sant. Men den styrkan har vi uppnått till priset av svagheter på andra områden.
Ungdomsarbetslösheten är t ex högre i Sverige än i de flesta andra EU-länder. Och femton EU-länder har lägre arbetslöshet än Sverige.

Att bereda befolkningen sysselsättning är ett centralt mål för den ekonomiska politiken. Misslyckandet på arbetsmarknaden drar alltså ned betyget rejält för alliansregeringens hantering av ekonomin.
Fredrik Reinfeldt och andra försöker komma ifrån de besvärande höga arbetslöshetssiffrorna med att skylla på statistiken.
"Ungdomsarbetslösheten är en skapad synvilla", har Reinfeldt sagt och syftat på att jobbsökande heltidsstuderande räknas som arbetslösa i Statistiska Centralbyråns siffror.

Men det är inget fel på statistiken. Hela EU mäter ungdomsarbetslösheten på samma sätt. Och i jämförelse med andra EU-länder hamnar Sverige nästan sist.
Det är ett faktum som inga statistiska spetsfundigheter kan rucka på.

Regeringen får på den här punkten också kritik av Svenskt Näringsliv.
"Det är en myt att ungdomsarbetslösheten överdrivs", skriver chefekonomen Stefan Fölster på organisationens hemsida.
Han pekar på att det istället kan vara fråga om en underskattning eftersom 90 000 ungdomar överhuvudtaget inte räknas som arbetslösa för att de gett upp jobbsökandet.

En jämförelse med Tyskland - ett land som precis som Sverige drabbats av nedgången på fordonsmarknaden - är belysande. Finansminister Anders Borg brukar håna länder som stöttat sin bilindustri och som har större budgetunderskott än Sverige.
Det tyska budgetunderskottet väntas, enligt EU-kommissionens vårprognos, bli 5 procent. Det är inte högt jämfört med genomsnittet för EU, men ändå klart högre än i Sverige.

På arbetsmarknaden ser det dock annorlunda ut.
Så sent som 2008 var arbetslösheten i Sverige klart lägre än den i Tyskland.
I dag är förhållandet det omvända.
Arbetslösheten har våren 2010 legat på c:a 7 procent i Tyskland medan den pendlat kring 9 procent i Sverige.

Alliansregeringens jobbpolitik har alltså förvandlat Sverige från bland de bästa i klassen till medelmåtta.
Och det har gjorts medvetet. Alliansen har valt budgetsaldot framför jobben.
Sverige må vara ett ljus i mörkret. Men det fladdrar betänkligt.