Domkyrkan i Uppsala ska stängas. Verksamheten ska flyttas över till ett industriområde i norra Märsta, där också ärkebiskopen ska sitta. Genom att överge helgedomen får man betydligt lägre hyra och alltså mer pengar för att sprida den kristna läran.
Nej då, så är det inte.
Men Brunnsviks folkhögskola, som sedan år 1906 legat vid sjön Väsman utanför Ludvika, ska nu flyttas till Borlänge. Folkhögskolans styrelse tycker att LO tar för saftig hyra. På skolområdet finns kanske ett tjugotal byggnader: elevhem, matsal, bibliotek och undervisningslokaler som alltså ägs av LO.
I över etthundra år har företrädesvis unga sökt sig till skolan. Den mest kända är poeten Dan Andersson (1888-1920).
Att det gått så långt att verksamheten i Ludvika avvecklas är mycket olyckligt. Arbetarrörelsens ledare borde ha agerat så att verksamheten kunde fortsätta. Nu får man intryck av att det blivit en prestigefylld dragkamp mellan skolans styrelse och tuffa siffernissar på LO
Det finns även i dagens arbetarrörelse ett stort behov av utbildning. Visst har den allmänna utbildningsnivån ökat mycket under de år som gått men behovet av ideologisk skolning och kurser som är samhällsinriktade kommer alltid att finnas, så länge det finns en arbetarrörelse.
Jag hoppas fortfarande att några goda krafter ska ingripa och stoppa kulturmordet. Om Brunnsviks röda hus står övergivna är det en skam för hela arbetarrörelsen.
Budgetförslaget och alla skuggbudgetar presenteras numera i små bitar, ungefär som när man skär upp en tårta och bjuder. Det ligger en mediastrategi bakom. Uträkningen är att den totala uppmärksamheten ökar om man har en del att komma med varje dag. Presenteras hela luntan i ett svep, som på Gunnar Strängs tid, blir inte uppmärksamheten lika stor.
Jag vet inte om strategin stämmer. Det kan ju också vara så att en enda presentation ger en helhetsbild som övertygar många tveksamma. Jag blir inte förvånad om en ny taktik om några år innebär en återgång till Strängs modell.
Förr fick redaktionerna tillgång till statsverkspropositionen i ungefär en vecka innan den blev offentlig. Alla måste då lova att inte skriva något i förväg. När man aviserade en ny väg i spridningsområdet eller presenterade ett stödpaket som skulle bli avgörande för ortens industri kliade det i fingrarna på redaktörerna. När medlemstidningen Aktuellt i politiken en gång publicerade en nyhet ur budgeten ansåg Expressen att det var fritt fram att publicera rubbet. Och med detta upphörde systemet att granskarna fick avge tysthetslöfte till makten.
Journalisten Pär Fagerström, som ju har kopplingar till Luleå, var den främsta då det gällde att skotta fram nyheter ur budgeten. Han kunde statsapparaten efter sin tid i kanslihuset och slog flera år på rad de andra nyhetsjägarna på fingrarna.
"Många trodde att jag hade en väl insatt tipsare", säger Fagerström i en intervju i Arbetarbladet.
"Min informatör var i själva verket en vaktmästare i kanslihuset som såg till att jag hade aktuella telefonlistor till dem som jobbade på departementen. Jag ringde hundratals samtal och gjorde ett vanligt journalistiskt arbete. Det var inte konstigare än så."
Arnaldur Indridason befäster med boken "Den kalla elden" (Norstedts) sin ställning som Nordens bästa deckarförfattare. Den drygt femtio år gamle islänningen låter denna gång polisen Erlendur återvända till den plats där han växte upp. Och han återvänder till mycket svåra minnen och till ett gammalt försvinnande. En mästerlig skildring av ett svunnet Island och av ett land där industrialiseringen i stor skala tagit ordentlig fart.
Lycko dig som har Indridasons hela produktion framför dig!
Positivt: Att Georgiens president Micheil Saakasjvili erkände att hans parti förlorat valet. Det finns ljusglimtar i världen.
Negativt: Att den auktoritära regimen i Moskva håller medlemmarna i gruppen Pussy Riot inspärrade. Putin är inte den förste ledare i Ryssland som möter satir med hårda straff - men förhoppningsvis är han den siste.
SVT satsar på På spåret men det gör inte den borgerliga regeringen.
Ha en fin helg i denna isrosornas era.