Ett imperiums svanesång
USA håller på att förlora sin roll som världens dominerande nation.
Barack Obamas ledarskap kan bara ge marginella förändringar. USA är på väg att förlora sin stormaktsställning.
Foto: Alex Brandon
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det brittiska imperiets storhetstid inföll i slutet av 1800-talet. På 1900-talet övertog USA ledartröjan och blev efter Sovjetunionens sammanbrott också världens enda stormakt.
Allt tyder på att vi nu är på väg in i en ny maktväxlingsperiod. USA håller på att förlora sin roll som världens dominerande nation.
Visserligen förfogar USA fortfarande över världens effektivaste krigsmaskin och den största kärnvapenarsenalen.
Men USA:s ledande roll hotas nu, framför allt på det ekonomiska området. Finanskrisen har blixtbelyst detta.
Det var i USA som krisen hade sitt ursprung.
Det var där de galna teorier frodades som lade grunden till krisen: Marknaden ska få sköta sig själv. Regleringar och politisk kontroll förstör en perfekt fungerande fri marknad.
I dag vet vi att de otyglade marknadskrafterna förde världen till randen av ekonomisk härdsmälta. Bara genom massivt statligt stöd kunde det finansiella systemet räddas.
De länder som klarade sig bäst var de som behållit sina regleringar och kontrollen över marknaden.
USA är förvisso fortfarande världens största ekonomi, men på en rad områden halkar nu USA efter.
Produktiviteten i amerikansk industri är svag. Den tidigare världsledande amerikanska bilindustrin är illa ute.
Till detta kommer att amerikanerna under lång tid levt över sina tillgångar (=haft stora underskott i sina affärer med omvärlden) framför allt orsakat av en hög privat konsumtion.
För att hålla konsumtionen uppe har man lånat.
USA är nu världens största låntagare. Och man lånar mest av Kina, det land som nu utmanar USA politiskt och ekonomiskt.
Förhållandet mellan låntagare och långivare är inte enkelt. Man brukar säga att vid små lån så är det låntagaren som har problem, vid stora lån är det banken.
Det här synsättet kan tillämpas också på relationen USA - Kina. I vilket fall kan USA inte längre ensam bestämma hur man ska lösa problemet.
Trots de ekonomiska problemen vågar beslutsfattarna i Washington inte genomföra nödvändiga, men impopulära, ekonomisk-politiska beslut.
Ett exempel är att politikerna inte vågar öka skatten på ett av världens lägsta bensinpris.
Men president Barack Obama då, inger inte valet av honom hopp om en bättre framtid för USA? På marginalen möjligen.
Men man kan ju se vilka enorma svårigheter han haft att få igenom ett heltäckande sjukförsäkringssystem.
Och till sist är det inte en fråga om enskilda individer utan om politiska och ekonomiska strukturer.
Det senaste decenniet har världsekonomin genomgått stora förändringar. Kina har snabbt tagit sig upp till tredje plats på listan över världens största ekonomier och spås gå om USA om knappt 20 år.
När den ekonomiska kartan ritas om kommer det också att leda till en politisk ombalansering.
Ännu ett imperium får vänja sig vid en ny plats i världen.