Deras berättelser är så otäcka att de är svåra att ta in. Rajuma och hennes son stoppades av militären på flykt från den ödelagda hembyn.
Med sitt vapen riktat mot henne slet en av soldaterna pojken ur hennes famn, kastade in honom i elden och släpade sedan iväg Rajuma till en hydda där hon våldtogs upprepade gånger av flera män.
Roshida höll sin nyfödde son i famnen när soldaterna började slå henne med träpåkar. Pojken föll ur hennes armar och dog – en knapp månad gammal.
Romida blev vittne till hur soldater tvingade ner människor i vattnet. Gamla, unga, till och med små barn. De som kunde simma sköt de. De som inte kunde simma drunknade.
De trekvinnorna tillhör den muslimska minoritetsgruppen rohingya som lever i Rakhine i nordvästra Burma. Enligt FN en av världens mest förföljda folkgrupper.
Konflikten mellan rohingyer och den buddhistiska majoritetsbefolkningen har blossat upp i perioder flera gånger sedan 1970-talet. Den här gången efter att en beväpnad grupp attackerade burmesisk polis och militär i slutet av augusti. Polis och militär svarade på attacken med kraftigt övervåld. Minst 288 byar har enligt Human Rights Watch bränts ner. Hittills har 600 000 rohingyer tvingats fly till grannlandet Bangladesh. De flesta av dem kvinnor och barn.
Ett skolboksexempelpå etnisk rensning enligt FN:s människorättschef Zeid Ra’ad Al Hussein. Men exakt vad som hänt är svårt att veta.
Den burmesiska regeringen har vägrat släppa in internationella organisationer i området. Svaret på frågan vad som hänt läggs som ett pussel, berättelser och vittnesmål från de som lyckats fly blir till pusselbitar som fogas samman i ett försök att förstå våldets omfattning.
Ledaren förden burmesiska demokratirörelsen och numera landets ledare Aung San Suu Kyi har kritiserats för sin flathet mot arméns agerande.
Likt de flesta andra burmeser tycker hon att omvärldens fokus på rohingya-frågan är ensidig. Det finns ju så många andra problem i landet att fokusera på.
Ett folkmord pågår inför öppen ridå. Omvärlden förfasas och kritiken mot Aung San Suu Kyi växer. Allt medan militären ler i mjugg.
Landet är snart tömt på rohingyer, omvärldens förtroende för Aung San Suu Kyi har fått sig en rejäl törn, och det burmesiska folket har fått en gemensam ”fiende”. Helt enligt militärens etnonationalistiska vision; en stat, ett folk.
Och världssamfundet står återigen handfallna medan en ny plats läggs till raden. Halabja, Srebrenica, Rwanda och Rakhine.
PS. StödgärnaPalmecenters insamling för att skapa trygga platser för barnen som är på flykt: Plusgiro 570-2. DS