Saudiarabien är ett sunnitiskt kungadöme på Arabiska halvön, till ytan fem gånger större än Sverige, och en befolkning på 28 miljoner, varav en tredjedel är gästarbetare. Till det yttre modernt, där kamelerna numera bara används för kapplöpning. Mentalt och politiskt så efterblivet som ett land kan vara anno 2015, och klassat som en av de tio värsta diktaturerna i världen.
All makt utgår från kungahuset, som också bokstavligen äger landet. 1500 prinsar styr över de väldiga tillgångarna, när de inte intrigerar mot varandra och förbereder nästa palatskupp. Aldrig långt borta, eftersom kungarna mestadels är skröpliga och kronprinsarna oftast stupar före målgången.
Ekonomin bygger på olja, som pumpas upp ur sanden utan större omkostnader, och vallfärdsturism.
Här finns två av islams mest heliga platser, Mekka och Medina. Kungen kallar sig ”De två heliga orternas väktare” och bygger sin enda legitimitet på islam och dess reaktionära prästerskap, ulema. Koranen utgör landets grundlag och rättsskipningen bygger på sharialagar.
Medeltida bestraffningsmetoder som spöstraff, stening, stympningar och offentliga halshuggningar tillämpas.
I botten på detta djupt orättfärdiga system finns hårt exploaterade utländska gästarbetare, som saknar alla rättigheter, och kvinnor, som saknar juridiska rättigheter och måste ha en (manlig) förmyndare, som bestämmer om de får ta ett arbete, resa utomlands, studera eller gifta sig.
Politiska partier och fackföreningar är förbjudna, och yttrandefriheten är rigoröst kringskuren. Religionsfrihet saknas, och den shiitiska minoriteten i landet diskrimineras.
Man kan tryggt säga att Saudiarabien bryter mot alla mänskliga rättigheter som satts på pränt.
Saudierna satsar miljarder på att sprida sin ortodoxa och intoleranta sunnilära, wahhabism, till den muslimska världen. Den har inspirerat jihadistiska grupper, som även fått ekonomiskt stöd från Saudiarabien.
Saudierna är djupt insyltade i den terrorism som drar fram över Mellanöstern, och som nu hotar dem själva. Saudiernas huvudmål är att bekämpa Iran och shiitiska rörelser kring Persiska viken. Härom året hjälpte Saudiarabien kungahuset i Bahrain att slå ner ett shiitiskt uppror, och frågan är vad man nu gör åt det shiitiska maktövertagande i grannlandet Jemen.
Känns detta som en regim som Sverige bör ha militärt samarbete med? Ändå ingick regeringen Persson 2005 ett ”samförståndsavtal om militärt samarbete” med Saudiarabien, i vilket bland annat sägs att ”vardera parten skall främja att industrin i dess land utformar gemensamma projekt för sammansättning och produktion av militär utrustning i den andra partens land”.
Chansen finns nu att säga upp detta famösa avtal. En regering som vill föra en feministisk utrikespolitik och arbeta för mänskliga rättigheter och som eftersträvar en plats i FN:s säkerhetsråd 2017, borde inte ens överväga att förlänga avtalet. Vad ska vi i FN att göra om vi samarbetar med ett land som spottar på allt vad FN står för?
Man kan hoppas att det är omtanke om ett hypotetiskt antal svenska jobb och ingenting annat som ligger bakom rädslan för att stöta sig med de saudiska prinsarna. Men kan försvarsindustrin trots stora statliga beställningar inte konkurrera på världsmarknaden, bör den lägga om produktionen.
Farhågorna för övriga företag verkar överdrivna. Att fortsätta samarbetet kostar oss mer i förlorat anseende i världen.
För att nu inte tala om socialdemokratins trovärdighet. Något är väl kongressbeslut och valtal värda?