Förändringens vindar sveper fram över Mellanöstern och lämnar inget folk opåverkat. De har nu nått själva kärnan i Mellanöstern-problematiken: Israels olagliga ockupation av arabiska områden och mer än 60 års förtryck av palestinierna.
Det demokratiska uppvaknandet i arabvärlden har stärkt palestiniernas sak moraliskt. Samtidigt har ockupationsmakten Israel mist några av sina trognaste allierade i området, Egypten och Turkiet, och USA:s ställning är kraftigt försvagad.
Man kan förstå att palestinierna tyckt att tillfället nu är lägligt för en framstöt om medlemskap i FN, där det finns stark sympati för palestiniernas sak. USA kan genom veto i säkerhetsrådet stoppa fullt medlemskap, men kan inte förhindra att generalförsamlingen uppgraderar Palestinas status till vad som på FN-språk kallas "icke-medlemsstat", i praktiken medlem utan rösträtt.
Det vore en stor diplomatisk framgång för palestinierna, men skulle också ge dem ökad tillgång till olika FN-organ.
Intressantast i det sammanhanget är möjligheten att ansluta sig till ICC, Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Kolonisering av ockuperat område är ett brott mot folkrätten, vilket skulle kunna innebära att de israeliska ledarna ställs till svars för Israels bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem.
Varken USA eller Israel har godkänt ICC , men domstolen kan ändå ta ställning till brott begångna på det palestinska territoriet.
Alla EU-länder är anslutna till ICC. Men i Palestinafrågan är de sorgligt splittrade. Den svenska regeringen borde inte gömma sig bakom EU:s oenighet, eller anföra svepskäl som att Sverige inte kan erkänna Palestina därför att den palestinska regeringen inte har full kontroll över sitt territorium - på grund av den israeliska ockupationen!
Sverige bör - liksom Norge - ansluta sig till majoriteten av världens länder och erkänna Palestina som egen stat NU.
Att erkänna palestiniernas rätt till en egen stat, är också att stödja Israels överlevnad. Kanske inte som exklusiv judisk stat där araberna är andra klassens medborgare, men i alla fall som ett land där judarna kan känna sig trygga inom ramen för en normal demokratisk stats rättsordning.
De israeliska nationalisternas hårdnackade motstånd mot att ge upp ockupationspolitiken bäddar för en hårdhänt landning för israelerna. Och kanske en oönskad resa till Haag för de israeliska ledare som burit ansvaret för övergreppen mot palestinierna.