Marknadsundersökningar leder inte bara till att företag och institutioner får bättre vetskap om produkterna eller tjänsterna. Som svarare tvingas man att tänka efter.
Är det bra med höga skatter? Är Sveriges välstånd i första hand ett resultat av politiska beslut?
Vilket år började du jobba? var en fråga.
Svar: 1962.
Jag började arbeta på Ingvar Nords pennfabrik, inrymd i två rum i en källare i Sundsvall. Fabrik skapar ju intryck av rykande skorstenar och höga tegelbyggnader.
Nord tillverkade inte pennor utan importerade hela pennor och delar som vi skruvade samman. Men den stora grejen var att pennorna kunde förses med gravyr.
I bland var det företag som ville ha reklampennor, andra gånger var det personliga gåvor med namnet ingraverat, det sistnämnda en populär konfirmationspresent. I bland skrev vi fel - Sandberg blev Sundberg - och det kom reklamationer.
"Ni måste vara noga, grabbar. Det tar inte längre tid att göra rätt", sa chefen.
Vi var tre som satt nere i källaren. Jag blev journalist, en annan grabb blev brandman, den tredje gasade ihjäl sig några år efter anställningen hos Nord.
Lönen var åttio kronor första veckan, sedan en hundring i veckan, betalning direkt i handen på fredagarna.
I bland strök spindlar fram längs betongväggarna. Ägarens son kom då och stänkte rödsprit på väggarna och tände på. Jag tror inte metoden var godkänd av vare sig försäkringsbolag eller Arbetarskyddsstyrelsen.
Men tänk att det är femtio år sedan. Det var en annan tid i ett annat land. Man rökte överallt, det fanns inte mobiltelefoner och bilarna körde på vänster sida av vägen.
Dessutom var det näst intill en naturlag att Socialdemokraterna regerade landet.
Jonas Sjöstedt valdes programenligt till ny ordförande för Vänsterpartiet. Nu spekuleras det vilt om att V kan ta röster från Socialdemokraterna, som redan ligger på en opinionsmässig bottennivå. Men är det så enkelt?
Om Sjöstedt får stor plats i debatten så kan det gagna de rödgröna i stort. Det är ju inte så att partierna i respektive block bara byter väljare med varandra.
En frejdigare vänsterdebatt - om vårdskandalerna, de enorma vinsterna i skolan och försämringarna på arbetsmarknaden - kan locka över borgerliga väljare till de rödgröna.
Jag tror att Jonas Sjöstedt kan stimulera det politiska samtalet i Sverige och det ska bli spännande att följa honom.
Jag minns Sjöstedts föregångare Hilding Hagberg som var partiledare för kommunisterna 1951-64. Han var strikt trogen mot Sovjetunionen. När Chrusjtjov på den tjugonde partikongressen i februari 1956 gick till attack mot Stalins terrorvälde fick Hagberg förhandsinformation; han fick komma upp på Sovjets ambassad i Stockholm och läsa talet. Hagberg gick över till Moskvatrogna Arbetarpartiet Kommunisterna i slutet av sjuttiotalet.
Han föddes i Gällivare 1899 och var ledamot av riksdagen en lång period: 1933-64.
På plats vid Vänsterpartiets kongress i Uppsala såg jag C H Hermansson, den man som efterträdde Hagberg år 1964. Senare i år blir han 95.
Marcus Hellners klättring uppför backen i Norditalien var årets hittills bästa idrottsupplevelse. Att han orkade trampa förbi Northug och lägga beslag på andraplatsen var en bragd.
W G Sebald föddes i Bayern 1944, utvandrade på sextiotalet till England och blev professor i europeisk litteratur i Norwich. Boken "Dikt, prosa essä" (Bonniers, översatt av Ulrika Wallenström) är en av de märkligaste jag läst. En historiebok, biografi, naturlära och mycket mer. En bok som handlar om de stora skeendena under de senaste seklen och om varenda detalj i ett rum.
En oerhört fascinerande, välskriven och dubbelbottnad bok som jag varmt vill rekommendera. Det är ingen bok man avverkar i en hast; den är på 1 084 sidor och ibland är texten så välmatad att man måste vila sinnena. Sebald omkom i en bilolycka i England år 2001.
Ha en fin helg. Märk att ljuset är på väg tillbaka. Nu hoppas jag också att isen ska lägga sig på min favoritsjö.