Den 20 januari 2017 blir en svart dag för USA – och världen. Då installeras som president för världens mäktigaste land en man vars avvikelser från normalt beteende är så stora att han borde ha gallrats ut i den demokratiska processen och inte blivit mer än en fotnot i USA:s politiska historia.
Nu sitter han snart i Ovala rummet och kan börja genomföra sina lika förvirrade som reaktionära idéer om hur USA, och världen, ska ledas.
Donald Trump frånkänner stora grupper amerikaner deras mänskliga och medborgerliga rättigheter, han hotar journalister och medier som varit kritiska, och han uttalar sig föraktfullt om landets institutioner.
Han visar tydligt att han inte förstår vad det innebär att utöva makt i en demokrati, och att han inte heller tänker respektera de inskränkningar som gäller för makthavare i en demokrati.
Trump splittrar inte bara USA. Han splittrar hela världen. Redan innan han flyttat in i Vita huset, har han undergrävt stora delar av det internationella samarbete som – ofta initierat av USA – gett oss en lång period av fred och växande välstånd.
Trump förtalar FN och EU, berömmer Storbritannien för Brexit och uppmuntrar andra länder att utträda ur EU. Han hotar att riva upp ingångna handelsavtal och att dra sig ur det mödosamt framförhandlade atomavtalet med Iran, och han ifrågasätter klimatavtalet.
Trump skändar folkrätten genom att släta över Rysslands erövring av Krim och den ryska invasionen av Ukraina. Han uttalar sig föraktfullt om Angela Merkel, en av västvärldens mest respekterade ledare och en förkämpe för asylrätt och mänskliga rättigheter, och beundrande om krigsförbrytaren Vladimir Putin, vars inblandning i det amerikanska valet – till Trumps fördel han förnekar.
Trump hävdar att den västliga försvarsalliansen Nato är ”obsolet” och att det inte är självklart att USA ska försvara andra Natoländer som blir angripna.
Vad Trump gör är att ge Putin fria händer i Europa och Mellanöstern, och Kina ökat inflytande i Sydostasien och Stilla havet.
Kinas diktator Xi Jinping kunde vid det ekonomiska toppmötet i Davos framstå som en besinningsfull förespråkare för frihandel och internationellt samarbete, medan världen undrade vart USA är på väg.
Få lär tycka att detta är att göra USA ”great” igen. Sanningen är att Trump är på väg att rasera inte bara USA:s moraliska ledarskap utan också landets säkerhet.
USA:s militär, inklusive den nye försvarsministern som inte tycks dela Trumps uppfattning om Putin och Nato, lär redan drömma mardrömmar om hur Trump som amerikansk överbefälhavare kommer att reagera vid framtida kriser, till exempel vid en väntad konfrontation med Nordkorea.
Blir det då kärnvapen direkt, med Sydkorea och tiotusentals amerikaniska soldater som gisslan? Detta samtidigt som de amerikansk-kinesiska relationerna krisar, sedan Trump hotat Kina med handelskrig och ifrågasatt USA:s mångåriga erkännande av regeringen i Peking som den enda legitima företrädaren för Kina.
I USA väntar nu väljare på att miljardären Trump och landets genom tiderna rikaste regering ska ge dem mindre etablissemang och nya välavlönade jobb stället för de som försvunnit i den tekniska utvecklingen. Men Trump är ingen tidsmaskin som kan återuppväcka industrijobb från 1950-talet, och handelskrig med resten av världen lär inte öka sysselsättningen i USA.
Vad de får är skattesänkningar för bolag och rika, dyrare varor genom strafftullar på importerade varor, mindre social trygghet – och ännu färre jobb.
Det har sitt pris att vara lättlurad.