I skuggan av den grekiska dramatiken faller de kinesiska börserna. Exakt varför tycks ingen jag har talat med vara på det klara med; det är, säger de, i vilket fall en ekonomisk situation som är så pass komplicerad att den inte kan förklaras kort.
Trots att den svenska ekonomin sägs vara väl skyddad från konsekvenserna av en eventuell ”grexit”, är det de grekiska och europeiska makthavarna som får rubrikerna. Medierna rapporterar deras varje gest – från kommissionsordförande Junckers trummande på talarstolen till EU-ordföranden Tusks vankande av och an – och tar noga tillvara på de smulor av information som läcker ut från förhandlingarna.
Det är en livfull berättelse, som med tiden har fångat läsarna och tittarna på samma sätt som väl ett idrottsmästerskap eller en särskilt spännande sommarföljetong hade gjort.
Att det är så det fungerar är ingenting att överraskas över. Vår världsbild är fortfarande i generande hög grad eurocentrisk, och även om det ibland finns fog för att fokusera på det som sker i närområdet leder det oss av och till fel. För medan världsekonomin sedan många år tillbaka är globaliserad fullt ut, så är vårt medvetande fortfarande i allra högsta grad provinsiellt och lokalt.
Det är ingen överdrift att säga att den kinesiska börsnedgången egentligen ligger närmare oss än vad den grekiska krisen gör; i alla fall är det klart att den kan få minst lika stora konsekvenser för våra dagliga liv. Den uppgång i råvarupriserna som under 2000-talet drev den svenska gruvboomen, drevs i sin tur av den kinesiska och indiska tillväxten. Om malmpriserna ska stiga igen, och den svenska gruvnäringen räddas, så är vårt största hopp att den tillväxten börjar om på nytt.
En börsmäklare i Nanjing blinkar och ser sig om över axeln, och plötsligt stannar en lastbil på väg från Gällivare till Luleå, utan att vilja starta igen. Världen är varken större eller mindre än så, och om det är en bild hämtad från kaosteorins berömda fjäril, som med sina blotta vingslag orsakar en tornado på en annan kontinent, så är det ingen slump.
Det är nämligen precis så börsrörelserna i andra delar av världen framställs i svensk media – som oförklarliga rörelser upp och ner, som konsek-venserna av naturfenomen snarare än frukterna av medvetna processer och beslut. Medan vare höjt ögonbryn hos en europeisk finansminister tolkas som ett tecken, vet ingen vem eller vad som driver utvecklingen på andra sidan jorden.
På sätt och vis, tänker jag, behöver det inte vara fel. Det är inte säkert att bilden blir klarare bara för att man vet vad de inblandade aktörerna heter, och kanske hade bilden av den grekiska krisen varit mer sann om vi hade sett den som vågor som helt oförklarligt stiger upp och ner, snarare än som höjda ögonbryn, nattmanglingar i Bryssel och konsekvenserna av medvetna beslut.
På sätt och vis påminner situationen om det moraliska dilemma som huvudpersonen i Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas ställs inför av en vän: ”om du kunde döda en kinesisk mandarin bara genom att trycka på en knapp i väggen, eller genom en ren viljeakt, och sedan ärfva hans rikedomar – skulle du göra det?”
För om det är någonting vi inte får glömma, så är det att det ekonomiska spelet alltid får sociala konsekvenser. Och att vi, utan att ens behöva vilja det, är delaktiga i och ansvariga för ett spel som påverkar människor runt hela världen. Och kanske vore det rimligare att tala om det, och om alla de människor som direkt och indirekt berörs av vår livsstil, än om vem som kom med ett slutbud just i dag.