Det var ett äventyr att arbeta med Sten Andersson, och efterträdaren Bengt Lindqvist tänkte man aldrig på att han var blind”, säger Sture Korpi, statssekreterare och närmaste medarbetare till socialministrarna 1982-1991 i Palmes och Carlssons regeringar.
Korpi, snart 75 år, föddes i Koutojärvi i nuvarande Övertorneå kommun strax före utbrottet av finska vinterkriget 1939. Efter sex års skola i hembyn gick han tre år i enhetsskolan i Hedenäset, försöksort med föregångaren till grundskolan.
Korpi tillhörde första generationen från sin arbetarfamilj som fick studera vidare. Studentexamen i Kalix, fil kand examen vid Stockholms universitet där han skrev en examensuppsats om Norrbottens järnverk.
Yrkeskarriären började han som socialarbetare, sedan informationssekreterare till socialminister Sven Aspling och byråchef vid Riksförsäkringsverket. Den avslutades med chefskap för Statens institutionsstyrelse som omfattade 50 institutioner för ungdomar med svårigheter och missbruksproblem, och utredningsuppdrag.
”Grundbulten för socialpolitiken var ATP som infördes på 1960-talet, inkomstrelaterad och som omfattade alla, män och kvinnor. Efter en hård politisk strid vid tillkomsten accepterades ATP ganska fort. Sedan kunde man haka på med nya reformer när principen var given”, säger Korpi.
”De stora utmaningarna under min tid i socialdepartementet gällde utbyggnaden av barnomsorgen och äldreomsorgen. Daghemsbyggandet i landet forcerades, och beslut togs om allmän förskola för alla barn. Sten Andersson var tuff som förhandlare gentemot finansminister Feldt och hade starkt stöd av statsminister Palme. V och FP stödde S, medan Moderaterna var emot och centern förespråkade vårdnadsbidrag”, berättar han.
Korpi konstaterar att äldreomsorgen hade mycket varierande kvalitet.
”En del kommuner hade moderniserat, andra släpade efter med gamla ålderdomshem. Det gällde att förnya, bygga ut och utveckla arbetsmetoder och nya former”, säger han.
I socialtjänstlagen fick Sverige en ny lagstiftning.
”Mer frivillighet och mindre tvång har kommit att prägla vård och behandling, men ett visst tvång är ofrånkomligt. Resultaten blir bättre om insatser sätts in i god tid. Och om inte socialtjänsten lyckas måste personer överföras till kriminalvården”, menar Korpi,’
Kommuner och landsting har emellanåt olika tolkningar om vem som ska bära ansvaret, sociala hemtjänsten eller hemsjukvården
”Men jag tycker att kommunerna blivit bättre på att ta sitt ansvar”, avrundar Sture Korpi sin tillbakablick av hur socialpolitiken utvecklats.