Det skulle bli så effektivt, billigt och bra för medborgarna om politikerna höll sig borta och lät Marknaden sköta allt. Så gick tongångarna för 15-20 år sedan. Och politikerna abdikerade villigt, avreglerade och sålde ut och gjorde medborgarna till kunder, som Håkan Juholt uttryckte det.
Globalt tappade regeringarna allt mer kontrollen över ekonomin. Banker och investmentbolag lånade villigt ut pengar till regeringar som borde ha höjt skatten i stället. Sedan klippte ratinginstituten (ofta med samma ägare) till med sänkta kreditbetyg, så att bankerna kunde höja räntorna på statspapperen till ockernivå.
Det fiffiga systemet fungerade en tid, men så kom den amerikanska bankkraschen och sedan den europeiska statsskuldskrisen. Politikerna är tillbaka, nu för att röja upp efter den stora svindeln. Stora svarta hål måste fyllas med skattepengar.
Enbart nästa räddningspaket för Grekland beräknas kosta skattebetalarna över 500 miljarder. Detta för ett land med elva miljoner invånare och en ekonomi som är mindre än Sveriges! Pengarna går i praktiken till att betala räntor och amorteringar på Greklands statsskuld för att undvika att landet ställer in betalningarna och därmed förvärrar den ekonomiska krisen i Europa. Inte till produktiva ändamål.
Samtidigt har politikerna fullt upp med att genomföra de regleringar som borde ha införts när de finansiella marknaderna släpptes fria. Låt gå-politiken är på väg att överges, och det är bra. Men frågan är hur effektiva de nya reglerna är, och hur lång tid det kommer att ta att få Europa och USA på fötter igen.
Går det över huvud taget att kontrollera de finansiella systemen? Och vad händer om försöken att styra marknaderna misslyckas?
Detta är i grunden politiska frågor som inte får överlämnas till riksbankschefer och internationella organisationer. Marknadens aktörer har ingen demokratisk legitimitet. Det har bara våra folkvalda, och därför borde frågorna om ekonomisk styrning och kontroll komma högre upp på den politiska dagordningen.
Det är ett slappt tänkande att sätta likhetstecken mellan marknadsekonomi och demokrati. Släpps marknadskrafterna helt fria så som skett med den globala finanssektorn, kan de bli ett direkt hot mot demokratin.
Ett tungt ämne i semestertider, och man kan misstänka att även våra svenska politiker helst bläddrar förbi årets sommarföljetong Grekland. Grekernas sak är ändå inte vår, eller är den?