I mitten av 1970-talet bevakade jag det jugoslaviska kommunistpartiets kongress i Belgrad. Tito satt på scenen och rökte feta cigarrer - en gåva från Castro? - och såg till att alla följde regin.
Efteråt berättade jag för partisekreterare Sten Andersson om den rigorösa säkerheten. Alla måste passera genom detektorer, många strama män spanade ut över församlingen, man tittade noga på passersedeln.
Det var under den tid då man kunde gå in från gatan till en socialdemokratisk partikongress och slå sig i slang med Palme, Sträng eller Ingvar Carlsson.
Jugoslaverna hade skäl att vara försiktiga. Den fascistiska och extremnationalistiska terrororganisationen Ustasja hatade Tito och hans land. I början av 1970-talet mördade kroatiska terrorister Jugoslaviens ambassadör i Stockholm. En partikongress i Belgrad var givetvis ett givet terroristmål.
Jag berättade för Sten Andersson om den extrema säkerheten, om de metalldetektorer man måste passera. Det var så främmande och exotiskt.
Ett antal årtionden senare: på SSU:s kongress i Stockholm i augusti 2011 måste besökare passera genom vapenkontrollen. Och det finns inget att säga om det. Efter attentaten i Norge är det naturligt att vara mycket vaksam. Det finns alltid en risk att labila människor försöker kopiera den fege mördaren. Copy cat heter det på fackspråk. Att ta efter. Att inspireras.
Den svåra uppgiften är att kombinera ökad säkerhet med ökad öppenhet. Men man måste lyckas med det.
Jag lever i glesbygden.
En kvinna från Indonesien som bor i en liten by köper blåbär av på orten bosatta thailändska kvinnor och säljer vidare.
Ekonomin är internationaliserad, även i den svenska glesbygden.
"Niklas, kan du kolla om Telia har några rabattbojar där framme?"
"Jossan, Niklas hör inte, kan du fråga om Telia har några rabattbojar där framme."
---
"Pappa, pappa, här ligger Telias rabattbojar. Pappa. Pappa!"
En marknadsundersökare frågade hur stor del av tevereklamen som jag upplever som negativ. Åttiofem procent, svarade jag. Efter sommaren är jag beredd att lägga till minst fem procentenheter.
Påträngande, tjatig reklam typ elektronikjätten S måste rimligen motverka sitt syfte. Tittare som för sjuttiofjärde gången lyssnar till chefens smöriga erbjudanden kan besluta sig för att aldrig handla på den firman.
Men jag älskar ICA-Stig och hans medarbetare.
Läser med förtjusning om Torgny Lindgrens Övriga frågor, en ömsint och bitvis ironisk skildring av arbetarrörelsens inre liv.
"Naturligtvis är det kommunalmännen, ombudsmännen och riksdagsmännen som brukar tala om den politiska vardagen. Jag undrar om prästerna, upptagna av predikningar och herdabrev och kollektredovisningar, brukar tala om den religiösa vardagen?"
Torgny Lindgren, 73, ledamot av Svenska Akademien, är från Norsjö i Västerbotten. Han tål att läsas om. Övriga frågor kom 1974 och var Lindgrens romandebut.
När jag hade en blogg kom det alltid en viss typ av kommentarer, från högerextrema som hånade arbetarrörelsen och varnade för det muslimska hotet och invandringen till Sverige.
I bland skrev jag tillbaka. "Du får din kommentar publicerad om du sätter ut ditt namn."
I femtio procent av fallen var e-postadressen felaktig, i fyrtiofem procent av fallen återkom aldrig debattörerna. Det är lätt att häva ur sig när man uppträder bakom signaturen Riktig svensk. Men Björn Andersson i Göteborg (påhittat) vill inte skylta med sin extremism inför släkt, vänner och arbetskamrater.
Tidningarna måste på ett effektivare sätt kolla upp läsarkommentarerna. Varför ska man tillåta dynga på nätet när man inte tillåter det i papperstidningen?
Augusti är månaden med högsta vattentemperaturen.
Dessutom finns mycket att hämta från naturens eget skafferi.
Och i slutet av månaden inleds VM i friidrott i Sydkorea.
En ny kanonmånad, med andra ord.
Ha det gott överallt i det ljuvliga länet.