Presidentkandidaten Ron Paul driver en kampanj där motståndaren Newt Gingrich kallas för en "seriehycklare", Rick Santorum avfärdas som en "bluffkonservativ" och Mitt Romney som en "flippfloppare".
Det är inte bara Håkan Juholt som har det hett om öronen...
I dag är det primärval i sydstaten South Carolina. Kanske är det sista chansen för den som vill stoppa den förre guvernören Mitt Romney. Han vann i Iowa och New Hampshire. Ännu en seger gör att han blir hart när omöjligt att stoppa.
Efter lördagens val kan man också vänta att en del medtävlare som inte fått så starkt stöd hoppar av. Jag läser i The Post and Courier som utges i Charlestone att Romeny har stöd av 32 procent, Newt Gingrich noteras för 22 och Rick Santorum för 14 procent.
Jag läser också att förra Alaskaguvernören Sarah Palin ger sitt stöd till Gingrich, vilket förhoppningsvis ska leda till att Romney får fler anhängare.
Det hela är kluvet. Jag tror att Romney är Obamas farligaste motståndare och just därför borde man väl hoppas att någon annan vinner.
South Carolina är något mindre än Norrbottens län men där bor 54 personer per kvadratkilometer, mot bara 2,5 i Norrbotten.
Mest kände invånare är kanske förre boxningsvärldsmästaren Joe Frazier, som avled i slutet av förra året, 67 år gammal. Matchen mot Muhammad Ali i Manilla 1975 är en av de stora legenderna från förra seklet. Jag noterade för övrigt att den svårt Parkinsonsjuke Ali var med på Fraziers begravning i Philadelphia.
Lars-Erik var en försynt man, mån om att göra rätt för sig och noga med reglerna i skolan och samhället. När det var föräldramöte brukade han alltid bjuda mig och sambon på egenhändigt bakad sockerkaka.
Lars-Erik hyrde ut en lägenhet i sitt hus och en kväll snedtände hyresgästen av någon anledning och misshandlade Lars-Erik till döds. Därefter försökte gärningsmannen arrangera det hela så att det skulle se ut som ett självmord. Men polisen kunde lista ut vad som hänt.
Jag har sett många hundra mord i olika filmer och teveserier men aldrig upplevt att en människa så nära blivit mördad. Det är fasansfullt och filmen om Lars-Eriks sista minuter i livet spelas ideligen upp. Och man blir påmind om att livet måste vara okränkbart.
I veckan bevakade jag en snatterirättegång för att skriva om processen i en tidning. Ja, det var solklart snatteri men på väg från tingssalen slog mig något.
För något år sedan handlade jag i samma affär och skannade in varorna. Så blev det kontroll och det visade sig att jag glömt att skanna in en laxbit för sjuttiofem kronor.
Jo, jag försäkrar att det var rent slarv och kassörskan tryckte inte på larmknappen utan förde bara till beloppet.
"Jag ber tusen gånger...", sa jag och tyckte att det hela var enormt pinsamt. Vad skulle ha hänt om jag varit klädd i gamla skitiga kläder och luktat gammal pilsner?
Gränsen mellan skyldig och oskyldig är ibland inte så tydlig.
Laxen smakade för övrigt utmärkt; jag brukar göra gravlaxsås på Colmans senapspulver och det blir alltid gott.
Förlåt, men jag har lite svårt för de förutsägbara hejaklacksreaktionerna efter partiledardebatter.
"Reinfeldt regerar!", ropar Moderata blad.
"Lööf lysande!", förkunnar Centertidningarna.
"Bravo, Björlund!", utbrister de liberala ledarsidorna.
"Jackpot Juholt!", kan man läsa i S-pressen.
Men är det så enkelt att de egna alltid vinner och att motståndarna alltid förlorar? Nej, givetvis inte, och det begriper ju läsarna.
Det är en sak att ha gemensamma värderingar, en annan sak att alltid utropa de egna till segrare.
Seriefavorit just nu. Simma lugnt, Larry och Boardwalk Empire.
Film jag ska se. J Edgar, i regi av Clint Eastwood, 82, om den legendariske FBI-chefen Hoover.
Bok jag ska läsa. Felicia försvann, skriven av Anna Wahlgrens dotter Felicia Feldt.
Ha en fin helg i Norrbotten och sänd en tanke till oss som ännu inte har isar som bär.