En del av oss socialdemokrater skäms över partiets hållning i frågan kring vapenexporten till Saudi-arabien. Det var faktiskt en S-märkt försvarsminister som en gång före alliansregeringen undertecknade det avtal som la grunden för den utveckling frågan fått.
Att sedan alliansregeringen trappat upp engagemanget och skärpt den marknadsekonomiska inriktningen på vapenhandeln i krigets och profitens tjänst är lite grann en annan sak.
Vi förväntar oss inte bättre av dem.
Däremot har socialdemokratin en ytterligt stark tradition av fredsarbete. Hjalmar Branting var en av grundarna till FN:s föregångare Nationernas Förbund ( NF) och han fick 1921 Nobels fredspris.
Det biträdande statsrådet, akademiledamoten och FN:s generalsekreterare Dag Hammarsköld fick också postumt 1961 Nobels fredspris för sin insats för världsfreden.
Olof Palmes insatser behöver knappast refereras. Alla de platser i världen som uppkallats efter den mördade tredje världen-vännen och fredsaktivisten talar för sig själv.
Socialdemokratin har en stark tradition av kamp för freden och har hittills alltid satt detta moraliska ställningstagande före snöd vinning.
Flera ledande socialdemokrater har uppmanat partiledningen att ta ett kraftigare ställningstagande mot avtalet om samarbete än att kalla det för "tveksamt".
Förre SSU ordföranden Jytte Guteland säger i SR: "Saudiarabien har tagit en aktiv roll för att kväsa folkliga uppror bland annat i Bahrein."
Statsvetarprofessorn och Tro och Solidaritetsmedlemmen Ulf Bjereld säger: "Socialdemokraterna duckar i onödan i denna fråga."
"Avtalet som ingicks 2005 är en skamfläck för socialdemokraterna och för Sverige", fortsätter Jytte Guteland.
"Vi kan inte både kämpa för mänskliga rättigheter och stötta diktaturer ute i världen. Gå till det egna partiprogrammet", hävdar hon .
Är byken smutsig så finns ingen anledning att inte tvätta den. Vi kan inte både kämpa för mänskliga rättigheter och stötta diktaturer ute i världen.
Att utrikespolitiskt inte ta ställning emot vapenfabriksbyggen i Saudiarabien, utprovning av drönarvapen i Vidsel eller det mycket tveksamma kriget på främmande mark i Afghanistan är inte att leva upp till Branting och Palmes tradition av fredsarbete.
Då har man mera hamnat i den svenska tradition som bärs av Karl den XII, Gustaf den II Adolf och borgårdstalaren Gustaf den V och det är ingen väg socialdemokratin ska välja.