”De är en bunt missanpassade individer. Som varken har lust eller förmåga att anpassa sig till samhället. 26 personer skrev på polisman Åke Knutssons protestlista mot att bygga hyreshus, för att man är rädd att det ska locka till sig ’sämre folk’, människor i behov av stöd från arbetsförmedlingen, och utlänningar i allmänhet.”
Året är1965, när VK publicerar artikeln om protesterna mot ett hyreshusbygge i Banarp, en mil söder om Jönköping.
Vilka är dessa missanpassade som vare sig kan eller vill anpassa sig till samhället? Från vilken främmande kultur kommer dem som hyreshuset avser att inhysa? Någon som vill gissa?
Jo, det handlar ju givetvis om norrlänningar.
Man kanju skratta åt klippet under rubriken för ”50 år sedan”.
Det är ju absurt. Men ändå. Visst känns tongångarna igen. När vi i dag pratar om mottagandet till Sverige.
1965 handlade det om att man behövde arbetskraft till fabriken i Husqvarna, i dag vet vi att med den åldersstruktur befolkningen har att vi kommer behöva människor från andra länder för att kunna fylla behoven, det är redan i dag tydligt i flera av våra små kommuner.
Debatten om vårt mottagande innehåller många falska sanningar, om allt från ”massinvandring” till vilken ekonomisk ersättning man kan få. Hur kostsamt det är, men också hur lönsamt det är.
Samtidigt som vi har lyxen att debattera om det är ekonomiskt försvarbart, dör människor på flykt.
Förra helgen drunknade över 1 000 människor i Medelhavet för att de flydde för sina liv, med förhoppningar om en bättre framtid för sig och sina familjer.
Samtidigt ifrågasätts deras behov av att fly, och att vi ska hjälpa dem på plats. Vad skulle krävas för att du skulle ta den risk som det innebär att sätta dig själv och dina barn i en överlastad båt ut på havet? Föreställ dig det.
Det är självklart så även för dessa människor, det är ett halmstrå, men om ett halmstrå är allt du har kommer du att greppa det. För oavsett skillnader mellan norrlänningar, och smålänningar, svenskar eller syrianer, kristna eller muslimer så är vi människor. Det finns olikheter, men mest av allt är vi lika.
Flera länder behöver ta ansvar, och vi måste ha flera säkra vägar för människor på flykt.
Vi ska säkerställa att vi tar vårt ansvar, och ger människor ett bra mottagande så de kan bli en del av Sverige. Det verkar i alla fall ha fungerat för de missanpassade norrlänningarna i Banarp.
Så visst finns det hopp, och framtidstro.