Ekonomin sänker Obama
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Indien, som generöst utlovades plats i FN:s säkerhetsråd - om och när FN reformeras.
Indonesien, där Obama delvis växte upp, nu en snabbt växande ekonomi och världens största muslimska land, där Obama på nytt försäkrade att USA vill ha fredliga relationer med den muslimska världen.
Till sist Sydkorea för att delta i G20-ländernas toppmöte om obalanser i den globala ekonomin och risker för valuta- och handelskrig.
Resmålen säger en del om vad som nu står på spel för den amerikanske presidenten: Att övertyga amerikanerna och världen om att han är en ledare värd att följa, att skapa och stärka allianser för USA och sist men inte minst att söka internationell draghjälp för den alltjämt chockade amerikanska ekonomin. En fråga som ytterst avgör Obamas möjligheter att bli omvald om två år.
USA:s ekonomi vände uppåt under hösten 2009, men saktade in igen under våren och har sedan inte lyft.
Inbromsningen berodde delvis på att effekterna av de federala stimulansåtgärderna ebbade ut, samtidigt som delstaterna sparade och hushållen höll igen.
De senaste siffrorna visar att den privata sektorn nu börjar skapa fler nya jobb, men inte tillräckligt många för att minska arbetslösheten på närmare 10 procent (17 procent om man räknar in deltidsarbetande som vill jobba heltid och de som gett upp jobbsökandet).
För att stimulera ekonomin och stärka konkurrenskraften har den amerikanska riksbanken, Federal Reserve, på sistone börjat göra stora stödköp av statspapper. Det oroar Kina, som ser värdet av sina dollarreserver minska, och andra tillväxtländer som fruktar att ledigt amerikanskt kapital ska svämma över deras ekonomier.
Något slags skrivningar om att hålla nere för stora handelsöverskott (t ex Kina och Tyskland) och att begränsa underskotten (främst USA) lär komma ut av G20-mötet, men knappast några eftergifter som kan lindra USA:s akuta ekonomiska bekymmer och stärka Obama på hemmaplan.
Obamas utsikter att bli omvald som president hänger också på hur han hanterar en allt motspänstigare kongress. Obama måste tvätta bort stämpeln som obeslutsam och litet konflikträdd ledare, både i inrikes- och utrikespolitiken.
Sist men inte minst beror hans återvalschanser på vem republikanerna ställer upp i valet, och det är än så länge en helt öppen fråga.