En nationalekonomi för vänstern, finns den?
I varje fall har det just kommit ut en bok som heter "Nationalekonomi för vänstern. Teori för jämlikhet och välfärd" (Kata förlag).
Den har skrivits av ett antal vänstersympatiserande yngre svenska ekonomer som vill väcka intresse för ämnet och lyfta fram forskning som kan stötta en traditionell vänsterpolitik
"Vårt syfte är att återigen sammanföra vänstern och nationalekonomin i vad vi vet är en naturlig och fruktbar relation", skriver författarna.
Några av de områden som behandlas i boken är externaliteter - bieffekter av ett visst beteende -
t ex miljöförstöring. I ett kapitel om sjukvård visas hur olika aktörer har olika mycket information som underlag för sina beslut och vilka konsekvenser det får i olika sjukvårdspolitiska system.
Fördelar och nackdelar med olika arbetsmarknadspolitiska modeller diskuteras.
Det grundläggande syftet med boken är högst lovvärt.
Inom socialdemokratin och i arbetarrörelsen har det de senaste decennierna smugit sig in en märklig och obefogad rädsla för ekonomer. Som om ämnet i sig skulle vara "höger" och därmed ointressant för debattörer till vänster.
Det är en ofruktbar attityd, för det betyder ju bara att högern bereds ännu mer plats.
Dessutom är det ett brott mot partiets traditioner. Förr sökte sig många av de intressantaste ekonomerna till Socialdemokraterna och samhällsdebatten vreds åt vänster.
En framgångsrik politik måste utgå från hur den ekonomiska verkligheten ser ut. Nationalekonomins teorier kan - i bästa fall - bidra till ökad förståelsen för samtiden.
"Nationalekonomi för vänstern" gör inget anspråk på att vara heltäckande. Den försöker heller inte skissera någon ekonomisk politik på vänstergrund, vilket är lite synd.
För det som saknas mest just nu är en koppling mellan teori och praktik, politiska verktyg som både skapar ett mer jämlikt samhälle och större välstånd och som dessutom fungerar i dagens ekonomi.
På 1950- och 1960-talen innehade Socialdemokratin rentav problemformuleringsinitiativet genom den aktiva arbetsmarknadspolitiken, den keynesianska konjunkturpolitiken och utbyggnaden av välfärdsstaten.
Idag är hegemonin bruten.
"Var finns den nye Keynes - han eller hon som i likhet med ekonomen ur historien är beredd att ta strid mot tanklösa nedskärningar och all annan konventionell visdom", undrade Björn Elmbrant nyligen på Dagens Arenas hemsida.
För en tid sedan föreslog vänsterns Lars Ohly och Ulla Andersson ett budgetramverk med full sysselsättning som mål. Utan att värdera detaljerna i förslaget är det positivt att de åtminstone visar vilja att tänka nytt.
Mycket har förändrats sedan Keynes tid. Blixtsnabba gränsöverskridande finansmarknader har skapat nya förutsättningarna.
Men också inom dessa förutsättningar finns utrymme för en ekonomisk politik som utgår från solidaritet och rättvisa.