2012 var produktionen i de rika industriländerna för första gången mindre än de fattigare utvecklingsländernas produktion.
Se det som ett tecken i tiden, kanske en historisk vändpunkt.
I framtidens historieböcker kan 2012 mycket väl bli ett årtal som barnen måste lära sig, det år då det blev tydligt att en ny maktordning växte fram.
Det handlar inte bara om Kina och Indien utan också om att Latinamerika och inte minst Afrika, börjar spela en allt viktigare roll i världsekonomin.
Det skifte som ägde rum förra året kommer att påverka vår självbild, våra föreställningar om världen och inte minst vår ekonomi.
En person som idag skulle åka på en 20 års rymdresa till Mars skulle nog ha svårt att känna igen sig vid hemkomsten:
Redan 2030 väntas ekonomierna i Asien vara lika stora som USA och EU tillsammans.
År 2050 väntas mer än hälften av all produktion i G 20-länderna komma från sex länder: Kina, Brasilien, Ryssland, Indonesien, Indien och Mexico.
Ändå är vi i den "rika" världen förvånansvärt okunniga om den förändring som redan inletts.
Många tar fortfarande för givet att de gamla industriländerna kommer att dominera världen som de gjort i sekler.
Men redan i den nuvarande krisen kan vi se konturerna av en ny världsordning. Europa och USA ägnar sig åt någon slags kris- och åtstramningstango, ett steg fram och två tillbaka. Samtidigt rullar produktion och handel på ungefär som vanligt i utvecklingsländerna.
"De närmaste tio åren kommer industriländerna hanka sig fram med en tillväxt på 2-2,5 procent per år, medan utvecklingsländerna ligger på 6-6,5 procent", spår Pascal Lamy, chef för världshandelsorganisationen WTO.
Även om utvecklingsländerna startar från låga nivåer kommer skillnaden i tillväxt att krympa gapet i levnadsstandard. Så småningom dämpas förstås också tillväxttakten i utvecklingsländerna.
För de allra flesta av oss är bilden av Afrika förknippad med fattigdom, svält, stamkonflikter och grymma krig.
Den verkligheten existerar, men det finns också andra bilder.
Sex av de tio länder i världen som växte allra snabbast mellan 2001 och 2010 var afrikanska. Angola låg i absolut topp.
Inkomstökningen har varit så snabb att 21 länder söder om Sahara nu inte längre klassas som fattiga utan som medelinkomstländer. Ett stort problem är dock växande inkomstklyftor.
Kina, själv ett land i snabb utveckling, har i ett par decennier investerat kraftigt på den afrikanska kontinenten, 2009 gick Kina om USA som Afrikas största handelsparter.
Med ekonomiska resurser följer makt.
I dag leds de internationella organisationerna fortfarande av USA och Europa. I Internationella Valutafonden har praxis varit att chefsposten växlat mellan amerikaner och européer.
Med Kina och Indien som ekonomiska stormakter lär det bli ändring på det.
Vi Europa får lära oss tala med en enda röst om vi alls ska få något inflytande framöver.