Vi har alla sett båtarna i Medelhavet. De ut som överfulla valnötsskal som guppar över ett stort hav med ibland ohyggligt stora vågor. Det är inte svårt att sätta sig in i den fasansfulla situation de befinner sig i.
Orsaken är i första hand krig och fasansfulla händelser i hemländerna. Att fly från Boko Haram, IS och alla möjliga lokala krigsherrar som gärna lemlästar, våldtar och dödar för att du har fel religion, kultur, kön eller språk, känns bara fullt rimligt. Vem skulle inte göra det?
Självklart borde vi som omvärld göra mer för fred i Syrien, Nigeria, Sudan och Afghanistan, men med bakbundet FN, ett Nato med begränsad legitimitet och ett USA som inte vill ge sig in i fler hopplösa krig är lösningarna inte enkla att se.
Men det går att göra något åt döden i Medelhavet i alla fall.
Det handlar inte bara om krig i hemländerna. Det handlar också om vad vi väljer att göra i Europa.
I bland krävs enighet, men ibland bara vanlig majoritet i EU. Saker går att förändra om man bara vill.
Och just nu dör tusentals människor i Medelhavet för att vi inom EU har bestämt att de ska göra det.
EU-kommissionärer åker till Sicilien och Lampedusa och gråter över döda människor som bärs i land. Känslan är säkert äkta, men de hade gjort bättre nytta på ministerrådsmöten och i Bryssel.
Om EU:s alla kommissionärer, ministrar på ministerrådsmöten och EU-parlamentariker ville att folk inte skulle dö i Medelhavet hade det i stort sett räckt om de ändrade EU-direktiv 2001/51/EC.
Det säger att flygbolagen är ansvariga för att återsända resenärer som inte har rätt att stanna dit de åker. Om det gjordes kunde folk flyga säkert till Europa och söka asyl här.
Tog vi dessutom bort Dublinförordningen som säger att du måste söka asyl i det första EU-land du kommer till hade ansvaret för asylsökande kunnat fördelas jämnare mellan EU-länder. För precis som professor Hans Rosling säger i sin Youtube-film sätter sig människor i de här valnötsskalen på grund av EU:s regler, trots att de skulle ha råd att betala en flygbiljett i stället.
EU:s politiker borde bestämma vad som är viktigast. Att få ett stopp på döden i Medelhavet, eller att hålla nere flyktingströmmen från krigshärdar?
Om man väljer det första är det bara att börja enas om nya beslut. Väljer man det andra ska man sluta stå och gråta vid Italiens stränder och i stället säga det som är – att vi i Europa struntar i döden i Medelhavet.