"Det är dom små, små detaljerna som gör det." Sjöng Povel Ramel för länge sedan i en populär schlager.
Och visst är det så. Stora reformer, omvälvande samhällsförändringar, politiska karriärer kan stupa på en enda liten detalj.
Den amerikanske vicepresidentkandidaten Paul Ryan lär filosofera över detta faktum just nu.
På det republikanska partiets konvent nyligen höll han ett bejublat tal där han pratade om sin plan för att minska statens budgetunderskott.
I breda kretsar - om än icke bland insatta bedömare - har Ryan haft högt förtroende som sanningssägare.
Så råkade Ryan i en intervju säga något om sin fysiska kondition:
"Jag sprang en 2.50-nånting maraton. Sedan skadade jag en kota i min rygg så jag springer inte maraton längre."
Med världsrekord i maraton på 2.03 är en tid på 2.50 förstås oerhört imponerande.
Det var bara det att det inte var sant. Ryan har bara sprungit ett enda maratonlopp i sitt liv och det slutförde han på drygt 4 timmar.
Lite försköning av sitt CV, spelar det någon större roll?
Var det inte Lars Ohly som påstod att han spelat fotboll mot Nacka Skoglund, fast han aldrig varit närmare fotbollslegenden än en plats på läktaren?
Men för Ryan spelar det definitivt roll. Han har byggt hela sin image som politiker på att rakryggat säga som det är. Då kan man inte bluffa om sitt förflutna.
Demokraterna lär inte glömma bort att påminna om det i den kommande valrörelsen.
Mona Sahlins Toblerone-köp och slarv med dagisräkningarna var ekonomiska struntsaker. Men hennes agerande tärde så starkt på förtroendet att hon blev tvungen att avgå som minister.
Nu är allianspartierna på väg att snubbla över en detalj som mycket väl kan få stora politiska konsekvenser.
Finansdepartementet har nämligen lagt ett förslag som ska göra det möjligt för familjer att få rutavdrag för läxhjälp till sina barn ända upp i gymnasiet.
Reformen kostar futtiga 30 miljoner kronor, men den symboliska betydelsen är desto större.
Med ens blir allianspartiernas ideologiska prioriteringar kristallklara.
Det är inte längre frågan om att alla elever ska lyftas och få hjälp att efter bästa förmåga klara skolan.
Med rutavdraget för läxhjälp ges stöd framför allt till barn med föräldrar som redan har det gott ställt.
Förtvivlat försöker allianspolitikerna försvara sig genom att säga att fler familjer får möjlighet att hjälpa sina barn.
Men var och en ser den bakomliggande tanken: Några ska med, inte alla.
Detaljen kastar ett blixtljus över borgerlighetens bristande känsla för rättvisa. Alliansen står för en politik som saknar hjärta och ökar klyftorna i samhället
Det är så avslöjande att jag kan föreställa mig att krishanterare redan sitter på allianspartiernas kanslier för att snabbast möjligt desarmera läxhjälpsbomben.
Djävulen sitter i detaljerna. Det är en sanning man lär sig den hårda vägen.