Emellanåt tillbringar jag tid på gym. Genom att lyfta vikter upprepade gånger, tär jag sönder mina muskler så de får chansen att bygga upp sig och bli starkare än de var innan så länge de också får rätt näring före och efter att de slitits.
Med få undantag, kommer jag till gymmet i Stockholm, Luleå eller Kiruna och möts av vikter som inte är placerade på rätt plats, av hantlar som dräller på golven och stretchmattor som är grusiga och luktar hockeytrunk. Då brukar jag gå runt och plocka i ordning så det ska gå snabbare att börja träna för nästa person som kommer.
Två gånger i veckan befinner jag mig i en säkerhetskontroll på en flygplats i Stockholm, Luleå eller Kiruna. Där ska en placera sitt handbagage i en låda som sedan ska undersökas så ingenting otillåtet fraktas ombord på planet.
Framför mina grejer brukar det ligga tomma lådor och jag staplar dem tillsammans med mina innan jag lämnar kontrollområdet.
Godispapper som ligger kvar på ett bord. Kaffekopp som lämnats kvar istället för att placeras i brickställ. Glasflaskor som står på stenen intill gångvägen och snart är krossade.
Min kollega och kompis påpekade agerandet när jag plockade med de där säkerhetslådorna. Hon påpekade vilka det är som plockar undan och vilka som inte visar hänsyn. Vilka som lärt sig från tidig ålder att hålla ordning och vilka som ska se till att använda tiden för äventyr, rörelse och det de själva väljer att fokusera på. Vilka som ska göra och vilka som ska möjliggöra.
När jaggår på gågator fulla med folk brukar jag iaktta vilka som viker undan och vilka som går sin egen utstakade väg. Jag brukar testa själv.
Vad händer om jag fortsätter rakt fram när jag möter en man istället för att vika undan? Då händer en krock. Den kan följas av en tirad om att jag borde se mig för. När jag i själva verket gjort precis samma sak som han.
Generationer har åskådliggjort skillnaderna mellan kvinnor och män i livsutrymme men fortfarande skiljer sig löneutbetalningar, tid spenderad i hushållet och omsorgsgivande åt mellan könen. Personer som säger sig stå för jämställdhet som inte väljer att se sin egen roll i sammanhanget.
Politiken har en viktig roll i att jämna ut klyftor, både genom feministiska reformer och ansvarsfulla ställningstaganden som kanske inte röner omedelbara röstvärvningar. Det mesta av jobbet måste dock göras av alla.
På vilket sätt ser du till att möjliggörarna får göra? Ser du till att din partner får möjlighet att träna till sitt maraton efter att du tränat till ditt?
Ser du till att du inte tar upp mer utrymme än du har rätt till på tåget? Ser du till att avsluta styrkeövningen med en sista övning där du bär undan dina viktplattor innan du torkar av svetten du lämnat kvar?
Alla steg framåt måste inte vara enorma. Om alla tar ett litet steg, lyckas vi snart avancera en liten bit och det är ju faktiskt bättre än att stå stilla eller att backa.